Danehav.com » Matnyttigt

Problemet med glappande mini-HDMI löst!

Robin — Sun, 08 Jan 2012 20:48:26 +0000

Har du någonsin filmat med DSLR, använt mini-HDMI till en monitor och den har glappat? Grattis, du är inte ensam!

Jag har precis bloggat på fkdv.se om min lösning på problemet. Lockport stavas den och är helt briljant. Ett tips från mig till dig idag.

Demo: Så gör du mobilvideo med bra ljud på enklaste sätt

Robin — Wed, 10 Aug 2011 19:16:23 +0000

Ljud är galet viktigt i all videoproduktion. Oavsett om det är en hollywoodproduktion eller en enkel intervju på stan som ska läggas på youtube. Det kan inte understrykas tillräckligt: Ljudet är tio gånger viktigare än bilden om du vill att någon ska ta till sig det du berättar. Hör dom inte vad som sägs, slutar dom titta.

Under Almedalsveckan i år delade jag ut ett tips till höger och vänster när olika människor sprang runt och gjorde intervjuer med sina telefoner, utan någon mikrofon annat än den inbyggda. Alltså den som är gjord för att vara 10 centimeter från din mun när du pratar i telefon. Håll den en meter bort och personen i andra änden hör inte alls vad du säger längre. Exakt så är det när du filmar också.

Tipset är alltså att använda ditt headset som en handmikrofon när du ställer frågor. Det fungerar klockrent. Här demonstrerar jag skillnaden i en enkel film inspelad på kontoret idag efter en Redbull. Inte för att det märks någon direkt redbulleffekt på mig men ändå. Klart sevärt för alla som har ambitioner att göra intervjuer för nätet från stan, event eller liknande.

Självklart fungerar principen med vilken telefon som helst som klarar av att spela in video, att jag valde att visa Iphone är dels för att jag verkligen gillar den. Men de riktigt smarta finesserna är ju att när du spelat in ditt klipp från ett event i Göteborg, kan du direktpublicera din film på företagets youtubekanal i privat läge, där en webbredaktör i Luleå sen kan plocka upp det, embedda det snyggt i en bloggpost och sen göra det publikt.
Precis så jobbade Lärarförbundet med sin lararkanalen.se under Almedalsveckan. De hade tre eller fyra team ute parallellt och gjorde intervjuer med Ipads. (Ok, de hade investerat i handmikar också, det kitet kostar cirka 500 kr). Det drev enormt mycket trafik till deras satsning med sån frekvent rapportering.

Tips för din eventfilm – Hackers’ Night Crazy Snake

Robin — Thu, 21 Jul 2011 08:46:39 +0000

Här presenterar jag min teori för hur du kan utveckla din eventfilm från att bara vara något slumpmässigt ihopklippt från slumpmässiga bilder och interjvuer till något med tanke bakom, som berättar den historia du vill.

”Många ville vinna och spänningen i luften kunde skäras med kniv innan de många skratten lättade upp. Tretton lag. Tretton ormhjärnor. Men bara en kunde vara smartast.” -Citerus

I början av maj hölls detta event i en lokal på Sveavägen i Stockholm. En hel hög med programmerare bjöds in på öl, pizza och tävlingskodande. Målet var att skapa en artificiell ormhjärna som skulle tävla i Snake mot andra artificiella ormhjärnor. En fantastisk idé, som också visade sig vara en riktigt spännande publiksport på storbildsskärm.

Danehav Media blev kontaktade för att dokumentera denna händelse, vilket jag tyckte lät jätteroligt. Men för att få en film från ett event att berätta något, få fram en bra dramaturgi, så gäller det att tänka efter innan vad det ska bli. Detta försöker jag alltid förmedla till alla kunder som anlitar oss för liknande uppdrag. Men det är väldigt sällan kunden har tid, eller tillräcklig kunskap för att kunna göra en sån beställning.

På detta uppdrag prövade jag mig av en ny taktik, en ny teori. När jag fick körschemat skrev jag ihop ett enkelt manus efter klassiskt dramaturgiupplägg och skickade till kunden. Så här såg det ut:

START
0. Bild på lokalen utifrån Sveavägen.
1. Bild med text "Hackers night - Crazy snake"
2. Mingelbilder när folk anländer, socialiserar
3. Kommentar från tävlande: "Jag är så laddad - vi har så grymma
algoritmer, ingen kommer slå oss"
4. Bild på "startskott"
5. Bilder på kodande (knappande på tangentbord, skärmar,
koncentrerade ögon etc)
6. Kommentar från arrangör, kanske du, Karin? "Vi gör det här för
att genom lek locka fram riktiga talanger med bra tävlingsinstinkt.
Det är jätteroligt att se sånt här engagemang"
7. Bilder på demolopp, snabba citat från blixttalarna, bilder från
heat, både på människor och skärm
8. Kommentar från tävlande "Det gick inte så bra här i första, men
vi åkte inte ur i alla fall, så nu är det bara att bita ihop och koda så
fingrarna glöder" följt av annan tävlande "Våran mask var helt
överlägsen, det ger lite prestationsångest inför nästa lopp" följt
av "Nu är det spännande..."
9. Mer bilder på kodande
10. Final (med kommentarer från de tävlande)
11. Kommentar från arrangör "Det här har varit en jättesuccé, några
är vinnare, andra är förlorare, men framförallt har alla haft jätteroligt
och verkligen fått använda sin team spirit och pressat sina
programmerarskills till sin yttersta gräns... Det här gör vi snart igen!"
följt av kommentar från vinnaren "Vi har kämpat... och det betalade sig"
12. Bilder på prisutdelning, applåder, mer mingel
13. Snygg slutbild
SLUT

Det här uppskattades enormt och tydligen träffade det helt rätt. Alla kunde enas om hur filmen skulle vara, även om det självklart inte går att få det precis som skrivet så har alla inblandade något att utgå ifrån.

Väl på plats jobbade jag med en reporter från Citerus som kunde ämnet väldigt bra, vilket underlättade eftersom jag är helt nollställd på programmering. Han ställde då frågor för att få svar som liknade det som var skrivet i manuset. På så vis kunde vi enkelt pricka av bit för bit och veta när vi hade vad som behövdes för att få ihop filmen.

Det sättet att jobba sparar enormt mycket tid (och pengar för beställaren) i redigeringen. Att ha någonting att utgå ifrån snabbar upp processen enormt, jämfört med att ha en stor hög material utan någon som helst tanke bakom, som då ska formas ihop till någonting som sen alla ska vara nöjda med.

Så här blev slutresultatet av filmen. Tycker du det matchar manuset? Kommentera gärna med egna erfarenheter!

Så ska du tänka när du gör ett personporträtt. Stillbildsfotografen Daniel Milnor pratar storytelling med foto.

Robin — Sat, 02 Jul 2011 12:06:34 +0000

Den här bloggposten från Petapixel upp i min RSS-läsare. Det är ett otroligt vackert personporträtt på stillbildsfotografen Daniel MIlnor där han berättar om sitt bildtänk och hur han efter att ha prövat digitalfoto valde att gå tillbaka till film. Jag ska inte analysera storyn eller hans sätt att se på bilder. Det får andra göra.

Däremot vill jag berömma filmproduktionen och dess storytelling, som på ett relativt enkelt sätt ger ett väldigt mjuk och behaglig bild av en person som verkligen brinner för sina bilder och hans ständiga strävan efter tajming, ”If you see an image, you missed it. You have to, sort of be 5 to 10 seconds ahead and anticipate how to get it”. Bildmässigt blandas intervjubilder ur två vinklar med bilder från arbete på fältet och de färdiga stillbilderna.

Här är mitt recept på att lyckas med ett personporträtt på det här sättet:

Ha ett väldigt klart mål. En berättelse du vill förmedla. En passion.
Följ med ut där det händer. Ha gott om tid. Filma dels personen in action samt de människor han berör. Människor är alltid intressanta i bild. De får oss att känna närhet.
Leta tredjehandmaterial. I det här fallet Daniels stillbilder. De ger ytterligare en dimension.
Skriv manus eller väldigt tydliga stolpar vad som ska berättas, även om du inte har tillgång till personen som ska intervjuas så kan du förutsäga ungefär vad du vill att denna ska säga och i vilken ordning. Även om det inte blir exakt så, har du i alla fall tänkt igenom storyn och kan styra intervjufrågorna därefter. Låt andra läsa igenom och komma med feedback.
Förbered intervjuobjektet. Berätta hur allting ska gå till, men prata inte för mycket om innehållet innan det är dags. Det ger lätt tillbakareferenser under intervjun i stil med ”Som jag sa förut så…” vilket tittaren aldrig har varit med på.
Ifall intervjuobjektet hakar upp sig på en fråga, ta inte om den tills dödagar, utan gå direkt på nästa och ta den svåra sist istället. Då tappar ni inte momentum under intervjun och det slipper kännas pressat.
Lägg ordentligt med tid på redigeringen. Låt det gärna gå några vändor så innehållet får masseras ordentligt så ingenting upprepas, ingen onödig och irrelevant information kommer med, inga märkliga ticks släpps igenom och om det går, ta gärna bort onödiga ord.
Musik. Musiken är otroligt viktig, men storyn ska kännas bra utan musik. När den väl gör det, så kan musiken höja produktionen en nivå till. Använd gärna bibilioteksmusik, Creative Commons-musik eller en ljudläggare som komponerar så att det passar din redigering. Akta dig för kommersiell musik, det kan slå tillbaka på dig när du minst anar det.
Lägg upp på nätet, förhoppningsvis får du en sån här bloggpost skriven om den. Då vet du att du lyckats

Lycka till! Har du några fler tips, eller tycker tvärtemot – skriv gärna i kommentarerna.

Tänka till före, eller rädda i postproduktion?

Därför blir Zacuto EVF blir nästa investering för DSLR-kitet

Robin — Tue, 28 Jun 2011 09:41:36 +0000

Nu har Robin äntligen bestämt sig. Det blir en Zacuto EVF (Electronic Viewfinder) Flip som blir nästa investering i det aldrig någonsin slutgiltiga kittandet av DSLR-kitet, som redan består av bland annat en Canon 5D, en Swedish Chameleon och en massa andra godsaker. Varför? Vad är den bra till? Det ska jag förklara.

När du filmar med en Canon 5D eller 7D så kan du endast använda LCD-skärmen på baksidan. Det är fine. Den är ok. Men inte optimal. Av flera anledningar.

Den är lågupplöst, man ser inte skärpan exakt.
Det går inte att se på den i dagsljus, vilket jag tidigare avhjälpt med en Zacuto Z-finder. Denna kommer i fortsättnigen monteras på EVF:en istället.
Det går inte att sätta sökaren där jag önskar. Oftast vill jag inte ha den precis bakpå kameran.
Sen många fler anledningar som att det inte går att koppla en extra kund/B-foto-monitor till kameran paralellt med inbyggda LCD-skärmen, ingen zebra, ingen peaking etc etc.

Jag har även en extern 5″-monitor som jag kan hänga på, den är visserligen väldigt bra, men väger en hel del. Så. Nu till anledningen att jag tror denna EVF kommer göra vardagen mycket bättre.

Det är alltså en liten 3″-monitor som kopplas på via HDMI-porten på kameran, som jag monterar via en Magic arm och kan därför placera vart som helst. Det är ju bättre om jag kan ha den till vänster om kameran, så jag kan lägga tyngdpunkten av riggen ovanpå axeln istället för att ha hela tyngden framför mig.
På denna mojäng, kan jag trycka fast min Z-finder som jag redan har och därför få 3X förstoring på denna monitor (som är bra mycket mer högupplöst och har framförallt en betydligt bättre ”dot pitch” än inbyggda LCD:n.).
Den har i sin tur en HDMI-port som jag kan koppla ut en extra monitor på så att B-foto eller kund kan se vad som spelas in.
Den drivs av samma Canon LP-E6-batterier som jag använder till min 5D och 7D redan. Helt briljant!

Utöver detta har den alla tänkbara inställningar och möjligheter. Men det låter jag herrarna på Zacuto visa istället. Missa framförallt inte deras ”tappa-i-golvet-test” på slutet. Prylen är tydligen okrossbar!

Så får du chipspåsen att stå.

Robin — Mon, 27 Jun 2011 20:48:13 +0000

Dagens inspelning tog plats hos OLW i Solna, det var finaldeltagarna i mysmatchen som intervjuades om sina smaker och gavs tillfälle att pusha ut sina budskap. Mysmatchen är alltså OLW’s tävling där vem som helst får skicka in sin chips-smak, får den tillräckligt många röster kommer den med bland de 50 som smaktestas och sen vidare till finalomgången där vi alltså är just nu. De tre deltagarna får nu poäng från rösträkning och försäljning av sina respektive smaker i höst. Kul tävling, spännande smaker!

Det var jag (Robin Danehav) och Mikael Hall som plåtade med Canon 5D respektive 7D, samt Petter Karlsson från SocialVideo som producerade och Samuel Garlöv från JMW Kommunikation som ställde de kluriga frågorna till de peppade finalisterna.

I en längre paus innan sista finalisten var på plats, passade jag och Petter på att spela in en ljudeffekt som ska användas vid slutskylten på de färdiga filmerna. Jag kunde ju inte låta bli att hålla kameran i en hand samtidigt som jag höll micken i andra. Petter kunde i sin tur inte låta bli att leka Bengt Alsterlind fast med västeråsiska istället för värmlänska. Hur som helst bjuder han på hur ett litet chips, ett mellanstort chips, ett stort chips samt på min uppmaning, en hög med chips låter när han biter i den.

Dessutom. Som rubriken utlovar, har han en alldeles egen hemlig variant för att undvika behovet av chipsskålar. Något som marknadsavdelningen på OLW uppskattade, eftersom deras branding försvinner när innehållet i påsen töms ut i en skål.

Håll till godo!

24 Timmar Livesändning på en person, går det? Vi prövar!

Robin — Sat, 30 Apr 2011 19:26:53 +0000

Såhär gick det till när galenskapen fick eget liv.

Det här äventyret började för mig på Sibyllagrillen i Gustavsberg där jag satt och mumsade hamburgare när Johan Ronnestam ringde mig, superexalterad bad han mig boka av allt jag hade i kalendern den 6-7 maj, sen frågade han om jag var med på tåget. Jag svarade att jag behövde aningens mer information, men att det helt klart lät intressant.

Han sa då ungefär ”Jag och Göran Adlén sitter och äter lunch och vi fick just den dummaste idén på länge. Vi låser in oss i en glasbur någonstans och pratar kommunikation i 24 timmar i sträck, vi vill att du livesänder, är du på?”
Självklart! Nu på fredag är det dags. Platsen är lobbyn på Clarion Sign i Stockholm. Alla är välkomna dit för att titta, hänga, ta en fredagsöl, eller bara ge oss en uppmuntrande blick. Vi är visserligen supertaggade, men klockan 05.30 lördag morgon så uppskattas nog alla insatser för att hjälpa oss med energinivån.

Allt är såklart gratis, men du får väldigt gärna ifall du uppskattar vår idé sprida detta vidare med en länk, en postning på facebook eller om du twittrar, en #24live-taggad tweet. Det uppskattas enormt!

Livesändningen kommer att visas på våra respektive sajter, alltså, här på danehav.com, på ronnestam.com eller på adlen.nu. Dessutom har vi landningssidan och kampanjsajten 24hours.se uppsatt för ändamålet.

Ses på fredag, eller hur? 12.00 börjar och slutar kalaset!

Så väljer du tjänst för thincasting; Bambuser eller Livestream?

Robin — Tue, 25 Jan 2011 11:42:09 +0000

Vilken tjänst ska jag välja? Den ena kostar ju pengar? Nästan varje dag får jag frågor om detta ämne. Svaren brukar vara Bambuser eller Livestream. Båda har fördelar och nackdelar, jag ska försöka bena ut dessa.

Först och främst ska jag slå ihjäl en myt. Bambuser är inte gratis. Det är en tjänst som finns att bruka utan att betala, endast för icke komersiellt bruk med reklam. Annars har de två nivåer av premium som tillåter olika mycket. Se jämförelse här:

Vad som är kommersiellt och inte lämnar jag åt andra att bestämma, men tumregel är väl att om du har som mål att sälja någonting så är det kommersiellt. Utbildning/politik/kongresser etc är olika från fall till fall.

Livestream har också en freemium-model att erbjuda, där det inte verkar finnas några begränsningar för kommersiellt innehåll, med baksidan att du får Google AdWords-reklam i videofönstret, vilket kan motverka ditt syfte. Såhär ser Livestreams prismodell ut:

Gratis är alltså någonting som inte riktigt existerar i den här världen, eftersom alla är ute efter att tjäna pengar. Med det uträtt, så kan jag fortsätta jämförelsen om vad du får och när du ska välja endera tjänst.

Jämförelse 1 – Snikvarianterna, jag jämför nu alltså bambuser nollkostnadsmodell mot Livestreams nollkostnadsmodell.

Fördelar och nackdelar här är bara ett urval, det finns givetvis fler.

Fördelar Bambuser:

Lätt att registrera och komma igång.
Tillåter obegränsat antal tittare.
Svenska servrar.
Stödjer enkelt webbkamera och har iphone-app för mobil streaming.
Ingen reklam i videofönstret.

Fördelar Livestream:

Kan embeddas med video och chat sida vid sida.
Kraftfullt studioverktyg för att hantera sändningen med flera kameror/grafik/inslag.
Verktyg för att lägga in text/grafik/branding.
Autopilot som visar gamla sändningar när du inte är live.
Stödjer webkameror.
Du får veta kontinuerligt hur många som tittar ”just nu”, samt totalt tittade minuter.

Nackdelar Bambuser:

Ingen statistik förutom antal ”views”, dvs enskilda laddningar av videoströmmen.
Inget sätt att påverka sändningen från webgränssnittet.
Väldigt oflexibelt hur embedden/spelaren går att konfigurera.

Nackdelar Livestream:

Kontot måste verifieras för att få ha mer än 50 samtidiga tittare, detta för att reklam ska hamna på kvalitativt innehåll (kan vara en fördel, det förhindrar skräpproduktion).
Svårare att sätta sig in i.
Reklam i videofönstret är en stor nackdel, även om den går att minimera.
Maxgräns på 10GB trafik. Servrarna står i USA.

Jämförelse 2 – Medelvarianterna, de billigaste betaltjänsterna.

Livestream tar 350USD, Bambuser tar 450EUR. Det får väl i det här sammanhanget likställas, så jag koncentrerar mig på för och nackdelar. Jag har aldrig använt Bambusers premiumkonto, så jag kan bara uttala mig om det jag ser skrivet om tjänsten. Bambuser inkluderar 1000 tittartimmar, Livestream inkluderar 3000 och tar därefter 0,27USD per tittat timme.

Fördelar Bambuser: Utöver det ovan

Du får använda det kommersiellt
Statistik (hur omfattande vet jag inte)
Support
Du kan bestämma hur och var innehållet ska visas samt anpassa spelarens utseende, hur det är med förhållande video/chat vet jag inte.

Fördelar Livestream: Utöver det ovan

Ingen reklam
HD-streaming (om du vill/kan)
Bra, djup statistik
Egen spelare utan livestream-branding
Göra material privat.

Nackdelar Bambuser:

Antalet tittartimmar är förhållandevis lågt. Om du direktsänder en heldag, cirka 6 timmar, då räcker dina timmar till att ha 167 personer som följer dessa. Lite snålt tycker jag, framförallt om du planerar mer produktion. Steget upp till nästa kontonivå verkar orimligt stort, samt att det inte är officiellt prissatt.

Nackdelar Livestream:

3000 timmar är inte så mycket heller, men här vet jag åtminstone vad jag får betala om jag överstiger dessa, samt har en enkel jämförelse i pris med nästa steg.

Highend-varianterna

Här gör jag ingen jämförelse. Livestreams variant kostar 1250USD per månad och inkluderar 15000 timmar. I övrigt likadant. Bambusers har lite fler features och inkluderar 25000 timmar, men priset är inte känt, vilket gör det svårt att köpa. Är du på den här nivån så gör du förmodligen egna efterforskningar utöver mitt blogginlägg

Slutsats – vem vinner?

Jag gillar Bambuser, de har en bra och väldigt användbar tjänst för icke kommersiellt bruk där priset är en stor faktor. Om du ska livesända och representerar ett företag så har du förmodligen de ekonomiska resurser som finns för att använda Livestreams mellankonto istället. Det går dessutom att betala för en månad för att sen nedgradera och låta det ligga och kosta gratis när det inte används.

Sen är det beroende av ditt tekniska kunnande och vilken nivå på livesändning du tänkt dig. Livestream har större möjligheter och jag rekommenderar det när du använder en sån som mig eller Björn Falkevik för din thincasting. Kör du däremot själv med en enkel kamera så är Bambuser ett enklare alternativ som inte kräver så mycket kunnande.

Har det här hjälpt dig? Har du mer att tillägga? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarerna!

Så kan du uppdatera ditt möte till 2011 års standard

Robin — Wed, 01 Dec 2010 12:43:20 +0000

Jag har under 2010 varit på plats på en otrolig mängd möten och konferenser genom mitt arbete med thincasting. Från hardcore-konferensen för kodare till seminarier på Almedalen om vad politikerna ska förbättra för läromedelsförfattarna.

När jag står och håller i kameran eller bildproducerar så hinner jag fundera väldigt mycket. Väldigt mycket på hur likformiga alla dessa konferenser, och seminarier är. Framförallt vilka delar jag tänder till på och vilka som bara helt enkelt borde strykas bort eller tänkas om.

Göran Adlén säger så här i Trendtv som vi släppte häromdagen:

”Varför går samma människor, på samma typer av möten, lyssnar på samma typer av föreläsare och man vet precis vad som ska hända?”

För precis så är det. Och alla följer samma mönster. Du känner säkert igen dig? Om du har pratat med mig om det här vet att jag tycker fruktansvärt illa om paneldiskussioner och break-out sessions. Egentligen tycker jag inte så illa om paneldiskussioner, det är bara att 99,5% genomförs på ett otroligt undermåligt sätt.

1. Så, för att piffa upp ditt möte börjar jag att gå igenom fem konkreta tips för att få igång en panel-DEBATT:

Försök inte att komma undan med att det ska vara ett trevligt samtal, att du inte vill ha debatt. Du vill ha debatt, allting annat är dramaturgiskt självmord. Framförallt före lunch eller sent på eftermiddagen. Action. Annars somnar publiken.

För att skapa en debatt krävs människor som tycker olika, samt människor som vågar sticka ut hakan och säga saker som är obekväma och oväntade. Klockrent exempel på detta (som förövrigt fortfarande är den enda bra debatt jag sett i år) är lärande-i-framtiden-debatten på Moving Images i Malmö i somras. Richard Gatarski kläcker här ur sig moderna klassiker som ”Det finns inga barn, barn är bara en social konstruktion”.

Så sluta upp med att ta in de som frivilligt sätter sig på scen och tycker som du. Gör din research och hitta folk med helt olika åsikter, annars är det bättre att stryka denna programpunkt.

Se till att alla har mikrofoner. För att det ska bli lite drag behöver folk kunna avbryta varandra och prata i mun på varandra. Jag vet, det är inte snällt, trevligt eller särskilt svenskt. Men det behövs, annars sitter varje person och håller kortare seminarier på scen. Och publiken somnar.

Sätt en väldigt tydlig kontext för vad debatten ska handla om. Du kan inte ha en debatt som handlar om något så luddigt som ”Samhällets syn på sniglar” utan ämnet måste vara ”Vilken färg ska sniglarna ha, och varför?”. För att få alla deltagarna du har scoutat rätt på att hamna i samma diskussion (för det värsta som finns är när de trötta typerna på scen pratar om olika saker, enbart med moderatorn istället för med varandra) behöver de en stämningssättare, inramning eller väldigt tydliga mål med diskussionen. Till ATEA Bootcamp 2008 gjorde jag den här filmen, som föregick paneldiskussionen om miljö.

Jag var inte på plats för att se panelen, men jag tror verkligen det gjorde att alla deltagarna samt publiken utgick från samma information.

Var inte rädd. Ju mer du sticker ut hakan i ämnesval och val av personer desto mer kommer din publik att tacka dig.

Det var paneldiskussionerna det. Jag har mer att bjuda på.

2. Att talarna är coachade och inrepade. Jag är verkligen ingen föreläsare, jag gillar att vara på scenen men jag är hopplös när det gäller att prata. Där tänker jag inte försöka säga att jag kan mer än de som talar på dessa möten. Däremot har jag lyckats identifiera olika saker som ingen annan verkar ha tänkt på. I alla fall inte under det 60-tal olika konferenser jag har sänt live på nätet i år. Alla talar om att de vill ha interaktion med publiken, men väldigt lite händer.

Känner du igen följande?: ”Det var allt jag hade att bjuda på, är det någon som har några frågor?” *TYSTNAD* *TYSTNAD* ”Nähä, tack för mig då.” *SPRIDDA APPLÅDER*

Varför planterar inga föreläsare tankar hos publiken i början, eller efter cirka 20% av föreläsningen som gör att de har god tid på sig att tänka ut frågor? Genom att göra detta har ju föreläsaren alla möjligheter att styra frågorna dit denne vill och på har bra svar på. Plantera alltså en tanke, utelämna medvetet delar av det ämnet från föreläsningen och låt publiken fylla i med det som saknas i form av att de frågar. Då kommer publiken känna sig delaktig, och den pinsamma situationen i slutet slipper uppstå.

3. Kosta på en stage manager. En stage manager som håller reda på de olika datorerna, presentationerna, talarna, skärmarna, mikrofonerna, musiken och som dessutom samspelar bra med moderatorn. På det viset slipper tråkiga tysta partier uppstå när någon måste stå och fippla med en VGA-sladd som ska kopplas in i en Mac som ingen råkar ha skärmadaptern med sig till just den dagen.

4. Fimpa break out sessions. Folk springer som yra höns för att de egentligen vill vara på två ställen samtidigt, publiken som tittar på livesändningen undrar varför de inte får se det andra rummet som alla twittrar om. Prioritera det bästa materialet till en enda session. Du behåller publiken på plats, du kan ha en och samma snygga scenografi hela dagen istället för att skicka ut hälften till ett tråkigt konferensrum och onödiga förflyttningar som tar tid minimeras. Risken med för specialinriktade break-outs är att de som är intresserade av ett område bara tar till sig det och inte får några nya intryck.

5. Våga leka med formatet. Skippa traditionerna och förväntningarna. Kör varvat långa/korta talare, låt publiken rösta ut folk eller ha parallella arbetsgrupper som jobbar med en uppgift som rapporterar in då och då, stoppa in filmer som underhåller och sätter fokus på rätt saker. Vägra off-the-shelf-föreläsningar, kräv speficikt innehåll. Tänk till innan istället för att göra som alla andra.

Det var det jag ville få ur mig idag. Hoppas det bidrar till en något bättre värld. Vad är dina åsikter om det här? Kommentera gärna!

Moving Images direktsändning modell modig

Moving Images direktsändning modell modig

Robin — Thu, 10 Jun 2010 11:40:31 +0000

Nu sitter jag i frukostmatsalen på Elite Hotel Residens i Malmö och reflekterar över gårdagens produktion. Jag ska försöka sammanfatta dagen ur mitt produktionstekniska-/upplevelseperspektiv, inte så mycket om innehållet, det kan andra göra mycket bättre.

Upplevelsen

Det var många saker som slog mig som folket på Media Evolution hade gjort så rätt. Rätt på det sättet att konferenser kan vara väldigt tråkiga eller väldigt intressanta, den här var det sistnämnda. Det var ett rappt tempo dagen igenom med korta föreläsningar. Hela dagen var en lång sammanhängande berättelse med många modiga inslag och experimentlusta. Experimentlustan bestod till exempel i att till höger på scenen satt en tecknarstudio med ett gäng talangfulla serietecknare. De var extremt produktiva och gjorde egna tolkningar av personer i rummet, både publik, talare och sig själva. Riktigt underhållande!

Fler teckningar och bilder

Ett annat exempel där de gjorde rätt var på den nästan obligatoriska paneldebatten. Utan rätt personer, noggranna förberedelser samt en riktigt skarp moderator blir de väldigt statiska och tråkiga, ofta tycker alla likadant eller saknar helt vilja att lyssna på varandra. Igår var det tvärtom, den korta paneldiskussion som leddes av Lars Mogensen med Anna Karlsson, Richard Gatarski och Eva Enquist fullkomligt gnistrade av kontroversiella åsikter, snabba repliker och citat värda att stoppa in i en bok.

Den andra stora delen var att tre lag satt hela dagen i var sin glasbur och skapade nya koncept för framtidens utbildning. Ett lag från Sydsvenskan, ett från SVT samt ett från byrån Good Old. I slutet av dagen presenterade alla sitt utvalda koncept och Sydsvenskan vann. Mer entertainment än konceptuella diskussioner kanske, men de hade verkligen tänkt till allihop.

Ett annat exempel på modig experimentslusta var att stoppa in ett meditationspass på eftermiddagen. En yogainstruktör kom in i rummet och kändes alldeles andlig. Sen satt han på scenen och var tyst och log i 2 minuter för att få rummet helt tyst. Märklig känsla efter en sån hektisk dag. Till en början kändes det väldigt malplacerat och jag läste många negativa kommentarer på nätet, både från personer i rummet och från de cirka 2000 personer som följde livesändningen. Men med lite distans och eftertanke så var det nog väldigt nyttigt. Jag antar att anledningen till att det knappt var några glädjetjut på nätet var att de som följde programmet inte twittrade just då.

Det finns hur många exempel som helst, det var en konferens där gränserna suddades ut mellan publik och fokuspersonerna. På riktigt alltså, utan att använda det som en floskel.

Produktionen och tekniker vi använde

Min egen insats då? Det var en rolig produktion att göra, vi direktsände med inlänkade mobilkameror och Skype-samtal till USA, men det återkommer jag till i detalj.

Jag jobbade dagen till ära som så många gånger förr med Björn Falkevik. Jag skötte sändningen, kameror, bildproduktion och kommunikation med omvärlden via Twitter och livechat. Björn var stage manager deluxe och såg till att all teknik nere på scenen fungerade så att jag fick bästa möjliga förutsättningar för mitt jobb; mikrofoner på/av, presentationsroddande och uppkopplande av alla direktlänkar.

Det var en enkel tvåkameraproduktion och vi sände via Wirecast från en Macbookpro till Bambuser, men de riktigt spännande bitarna den här dagen kom återigen från projektgruppens vilja att prova nya varianter och lösningar. De hade gått med på att rapportera ifrån tankeburarna med hjälp av en modiferad mobiltelefon. Mobilen var uppkopplad på ett wifi-nät som vi satte upp i lokalen.

Den hade en inkopplad mikrofon, en gorillapod ditmonterad och sände till ett eget Bambuser-konto. Detta Bambuserkonto plockade vi sedan upp i helskärm på presentationsdatorn framme vid scen och därigenom visades den på storbilden i rummet samt till min streamingdator via Desktop Presenter och ut på Bambuser igen. Första vändan hade vi problem med ljudsystemet i rummet som inte ville samarbeta helt, men det löste lokalens tekniker till eftermiddagen.

Senare på dagen gjorde vi en liknande variant, fast med Skype som leverantör och videosamtalade med Fredrik Wass som befann sig på Stanford University för tillfället. En liten webcam på talarpodiet fungerade som upplänk och mikrofon för att Fredrik skulle höra frågor som ställdes i rummet. Det fungerade felfritt och kändes kanonbra. Dagen avslutades med en likadan Skype-session, fast med Jesse Schnell, vd för Schnell Games som från någon annanstans i USA även visade slides från sin dator. Han gjorde ett strålande jobb och alla gick därifrån glada.

Det är galet hur fort ett rum töms på folk om det är lite för varmt där inne och det utlovas öl och vin dit de ska. (Denna metod borde utlovas när någon lokal ska utrymmas snabbt på grund av brand eller liknande, klart mer effektivt än ett brandlarm)

För så var det. Alla skulle vidare till en annan lokal där det serverades mat och dryck samt lite innovativa utställningar, bl.a Marbleart.tv som var ett roligt koncept där en kula ramlade ner varje gång någon twittrade #marbleart.tv och skulle fylla en pyramid som sen skulle formgjutas och säljas(?) som konstverk. Allt direktsändes även via fyra kameror mot Bambuser på marbleart.tv.

Mer konst i lokalen var det, eftersom alla dagens teckningar snabbt blivit ditflyttade. De styrde upp skratt och otäcka sanningar. En fantastisk men energikrävande dag, tack till Media Evolution för att ni ordnade denna konferens!

Slutsats

För att skapa spännande möten måste man våga våga våga gå utanför ramarna, tänka till och blanda in åskådarna. Så uttjatat, men skapa dialog, inte monolog. Då blir det intressant för alla.

Tänka till före, eller rädda i postproduktion?