Thincasting – ny företeelse kräver nytt ord

Postad den 15. Jul, 2010 av Robin i BLOGG, Tankar och åsikter

Det här är en text jag skriver för att få med i SSWC-boken som Mattias på Piratförlaget sätter ihop. Spännande att se hur och vad det blir.

Jag är ju en videokille, att bli ombedd att skriva en text är därför en utmaning som heter duga. Klart jag kan skriva, jag kan pladdra ur mig hur mycket text som helst, men oftast blir det nämligen just det. Pladdrigt. Eller stelt. Jag är visuell, inte textuell (om det ordet nu existerar?). Men nu försöker jag i alla fall.

Jag tänkte ta den här chansen att mota in ett nytt verb, uttryck eller beskrivning av en företeelse. Thincasting. Thin som i motsats till broad.

Det handlar om det jag jobbar en ganska stor del av min tid med, nämligen att direktsända event, konferenser, möten, seminarier och annat kul via Internet. Det har enligt mig länge felaktigt benämnts som broadcasting. Broadcasting är någonting som gammel-TV sysslar med.

Svindyra teknikriggar, ofta flera dagars riggtid och en superbred målgrupp, därav ordet broad. Tänk melodifestivalen typ. Man smetar ut någon jävla gegga för att det ska passa så många som möjligt och spenderar löjliga summor pengar på det.

Thincasting är dess raka motsats, även om det i sin enkelhet är detsamma. Det handlar om att ta en upplevelse på en plats och visa den på en annan, eller många andra, i realtid. Men där slutar likheterna. Framförallt i tänket innan.

I broadcasting-sammanhang jobbar programplanerarna med ramar som målgrupp ”Män och kvinnor 16-35 år” medan du i planeringen av ett lyckat (Jag har sett väldigt många misslyckade också) thincasting-sammanhang tänker ”Hur kan jag göra mitt ämne så smalt som möjligt, med så tät sammankoppling till alla intresserade att de är beredda att göra vad som helst för att få den här informationen?”. Ju smalare målgrupp du har, desto mer lojala är de, vilket får dom att väldigt väldigt gärna sitta som bänkade framför ett thincastat (ofta inte särskilt visuellt tilltalande) event i timtal för att få ställa sin fråga till sin guru. Inte nog med det, de sprider kärleken under tiden och pratar med alla sina liksinnade om att det här nu pågår.

Nu är det ju så att Thincasting aldrig kommer slå ut broadcasting. Men Thincasting kan med enkelhet ta sig närmare broadcasting allt eftersom tekniken utvecklas, till rimliga kostnader dessutom. Broadcasting däremot kan ALDRIG ta sig närmare Thincasting, eftersom kostnaderna blir allt för dyra för att locka dessa smala, men extremt tacksamma målgrupper.

Jag har medvetet helt utelämnat interaktiviteten med tittarna som internetsändningar ger. Detta för att göra ordet Thincasting medieneutralt. Mitt mål med det här inlägget var på något sätt att befästa begreppet Thincasting. Ordet dök upp i min hjärna en sen kväll under Almedalsveckan under ett pågående redaktionsmöte hos SMA (Sociala Medieakuten) som gjorde just Thincasting-alla-rätt varje morgon klockan 8.30.

När du väl har tänket, då är det den löpande processen som är det viktigaste, glöm aldrig det.

Tags: broadcast, broadcasting, direktsändning, sswc, thincast, thincasting

Politiklös sammanfattning av Almedalen 2010

Postad den 10. Jul, 2010 av Robin i BLOGG, Tankar och åsikter

Nyss hemkommen från Almedalen, Visby, Gotland.

Det har varit galet.
Det har varit fantastiskt.
Det har varit intensivt.
Det har varit lärorikt.
Det har varit skratt.
Det har inte varit gråt.
Det har inte varit tråkigt.
Inte en sekund.

Jag åkte dit, första gången för mig, helt aningslös om hur det skulle vara. Jag hade några jobb bokade och tänkte att resten löser sig. Sen sprang jag på SMA-gänget (Sociala Medieakuten). Då var det kört. Det har varit produktion varvat med mingel och nya människor hela tiden. Helt lysande.

Tillslut för min del kröntes det hela av TEDxAlmedalen, som var en upplevelse i särklass, som jag även skötte livesändningen ifrån. Tack Greatness och Twingly för bra arrangemang!

Stort tack till följande personer för att ni förgyllt min vecka på Gotland, vilken jag ändå tycker det är väldigt skönt att vara hemma ifrån nu. Brit Stakston, Björn Falkevik, Jocke Jardenberg, Nikke Lindqvist, Niklas Strandh, Johan Lange, Johan Ronnestam, Anton Johansson, Annika Beijbom, Piff och Puff Dopping, Sofie Bachrach, Joanna Sundström, Cecilia Wassaether, Camilla Eriksson, Morris Packer och alla andra jag träffat, lärt känna, pratat med, umgåtts med, jobbat åt och så vidare.

På min Flickr hittar du alla bilder jag plåtat under veckans gång. Här är några av dem:

Tags: almedalen, bilder, foto, sma

Moving Images direktsändning modell modig

Postad den 10. Jun, 2010 av Robin i BLOGG, Matnyttigt, Tankar och åsikter, Teknik, Tidigare jobb

Nu sitter jag i frukostmatsalen på Elite Hotel Residens i Malmö och reflekterar över gårdagens produktion. Jag ska försöka sammanfatta dagen ur mitt produktionstekniska-/upplevelseperspektiv, inte så mycket om innehållet, det kan andra göra mycket bättre.

Upplevelsen

Det var många saker som slog mig som folket på Media Evolution hade gjort så rätt. Rätt på det sättet att konferenser kan vara väldigt tråkiga eller väldigt intressanta, den här var det sistnämnda. Det var ett rappt tempo dagen igenom med korta föreläsningar. Hela dagen var en lång sammanhängande berättelse med många modiga inslag och experimentlusta. Experimentlustan bestod till exempel i att till höger på scenen satt en tecknarstudio med ett gäng talangfulla serietecknare. De var extremt produktiva och gjorde egna tolkningar av personer i rummet, både publik, talare och sig själva. Riktigt underhållande!

Fler teckningar och bilder

Ett annat exempel där de gjorde rätt var på den nästan obligatoriska paneldebatten. Utan rätt personer, noggranna förberedelser samt en riktigt skarp moderator blir de väldigt statiska och tråkiga, ofta tycker alla likadant eller saknar helt vilja att lyssna på varandra. Igår var det tvärtom, den korta paneldiskussion som leddes av Lars Mogensen med Anna Karlsson, Richard Gatarski och Eva Enquist fullkomligt gnistrade av kontroversiella åsikter, snabba repliker och citat värda att stoppa in i en bok.

Den andra stora delen var att tre lag satt hela dagen i var sin glasbur och skapade nya koncept för framtidens utbildning. Ett lag från Sydsvenskan, ett från SVT samt ett från byrån Good Old. I slutet av dagen presenterade alla sitt utvalda koncept och Sydsvenskan vann. Mer entertainment än konceptuella diskussioner kanske, men de hade verkligen tänkt till allihop.

Ett annat exempel på modig experimentslusta var att stoppa in ett meditationspass på eftermiddagen. En yogainstruktör kom in i rummet och kändes alldeles andlig. Sen satt han på scenen och var tyst och log i 2 minuter för att få rummet helt tyst. Märklig känsla efter en sån hektisk dag. Till en början kändes det väldigt malplacerat och jag läste många negativa kommentarer på nätet, både från personer i rummet och från de cirka 2000 personer som följde livesändningen. Men med lite distans och eftertanke så var det nog väldigt nyttigt. Jag antar att anledningen till att det knappt var några glädjetjut på nätet var att de som följde programmet inte twittrade just då.

Det finns hur många exempel som helst, det var en konferens där gränserna suddades ut mellan publik och fokuspersonerna. På riktigt alltså, utan att använda det som en floskel.

Produktionen och tekniker vi använde

Min egen insats då? Det var en rolig produktion att göra, vi direktsände med inlänkade mobilkameror och Skype-samtal till USA, men det återkommer jag till i detalj.

Jag jobbade dagen till ära som så många gånger förr med Björn Falkevik. Jag skötte sändningen, kameror, bildproduktion och kommunikation med omvärlden via Twitter och livechat. Björn var stage manager deluxe och såg till att all teknik nere på scenen fungerade så att jag fick bästa möjliga förutsättningar för mitt jobb; mikrofoner på/av, presentationsroddande och uppkopplande av alla direktlänkar.

Det var en enkel tvåkameraproduktion och vi sände via Wirecast från en Macbookpro till Bambuser, men de riktigt spännande bitarna den här dagen kom återigen från projektgruppens vilja att prova nya varianter och lösningar. De hade gått med på att rapportera ifrån tankeburarna med hjälp av en modiferad mobiltelefon. Mobilen var uppkopplad på ett wifi-nät som vi satte upp i lokalen.

Den hade en inkopplad mikrofon, en gorillapod ditmonterad och sände till ett eget Bambuser-konto. Detta Bambuserkonto plockade vi sedan upp i helskärm på presentationsdatorn framme vid scen och därigenom visades den på storbilden i rummet samt till min streamingdator via Desktop Presenter och ut på Bambuser igen. Första vändan hade vi problem med ljudsystemet i rummet som inte ville samarbeta helt, men det löste lokalens tekniker till eftermiddagen.

Senare på dagen gjorde vi en liknande variant, fast med Skype som leverantör och videosamtalade med Fredrik Wass som befann sig på Stanford University för tillfället. En liten webcam på talarpodiet fungerade som upplänk och mikrofon för att Fredrik skulle höra frågor som ställdes i rummet. Det fungerade felfritt och kändes kanonbra. Dagen avslutades med en likadan Skype-session, fast med Jesse Schnell, vd för Schnell Games som från någon annanstans i USA även visade slides från sin dator. Han gjorde ett strålande jobb och alla gick därifrån glada.

Det är galet hur fort ett rum töms på folk om det är lite för varmt där inne och det utlovas öl och vin dit de ska. (Denna metod borde utlovas när någon lokal ska utrymmas snabbt på grund av brand eller liknande, klart mer effektivt än ett brandlarm)

För så var det. Alla skulle vidare till en annan lokal där det serverades mat och dryck samt lite innovativa utställningar, bl.a Marbleart.tv som var ett roligt koncept där en kula ramlade ner varje gång någon twittrade #marbleart.tv och skulle fylla en pyramid som sen skulle formgjutas och säljas(?) som konstverk. Allt direktsändes även via fyra kameror mot Bambuser på marbleart.tv.

Mer konst i lokalen var det, eftersom alla dagens teckningar snabbt blivit ditflyttade. De styrde upp skratt och otäcka sanningar. En fantastisk men energikrävande dag, tack till Media Evolution för att ni ordnade denna konferens!

Slutsats

För att skapa spännande möten måste man våga våga våga gå utanför ramarna, tänka till och blanda in åskådarna. Så uttjatat, men skapa dialog, inte monolog. Då blir det intressant för alla.

Tags: 2-kamera, bambuser, direktsändning, experimentlusta, konferens, live, livesändning, moving images, skype, upplevelse, wirecast

Spränga Cupcakes – en fortsättning på crowdsourcing-temat

Postad den 02. Maj, 2010 av Robin i BLOGG, Tankar och åsikter, Teknik

Ibland, men inte så ofta när jag ser en film online så känner jag ”varför har inte jag gjort den där?” tätt följt av ”hur får man en kund att betala för det där?” och sist men inte minst ”hur kan det göras ännu bättre?”.

Oftast händer inte så mycket mer efter den snabba tankekedjan på cirka en och en halv sekund. Men idag såg jag den här…

… och jag fullständigt älskar den. Det är så briljant. Ok att vi har översvämmats av super slow motion-film de senaste åren, men då och då så dyker det upp någon som använder det i en helt ny kontext. Det är här jag tänker, att med mina nyvunna filmcrowdsourcing-kunskaper i bakhuvudet så borde det ju gå att använda ”the crowd” till att komma på den mest lysande/bisarra eller bara smartaste av motiv att skjuta i ultra slow motion.

Om jag får bra input så ska jag göra något för mig nytt. Jag ska hyra den coolaste utrustningen och göra det här projektet helt utan någon annan finansiär än mig själv. För min skull och för er. Sen kanske jag behöver hjälp along the way… Work for creds. Frivilliga?

Så – min fråga till dig är, vad skulle du vilja se hända i 700 bilder per sekund eller rättare sagt, en tjugoåttondel av verklig hastighet? Kommentera, det här ska genomföras!

Tags: crowd sourcing, film, slow motion, utmaning

Turn to the crowd – Subtopia

Postad den 29. Apr, 2010 av Robin i BLOGG, Tankar och åsikter

För en vecka sen, ramlade jag in tillsammans med Björn Falkevik på Subtopias arrangemang Turn to the Crowd. Jag hade ingen aning om vad det skulle handla om, förutom något så luddigt som en ingress om crowdsourced film. Jaha tänkte jag och åkte med till Alby där det hölls hus.

Det var allt som allt ett väldigt trevligt arrangemang, som började lite tveksamt med en Kaospilotövning a’la ”prata med någon du inte pratat med förut och be denna person skriva ner din fråga på en post-it.” Alla dessa post-its samlades sen på en stor tavla och frågorna togs upp i slutet av arrangemanget och ställdes till panelen.

Första talare var finska Timo Vuorensola som berättade om sina filmprojekt Star Wreck och Iron Sky. Star Wreck är några år gammal och är till dags dato den mest sedda finska filmen ever. Något som är ganska stort med tanke på att produktionsbudgeten har varit i det närmaste noll. Den tog 7 år att göra, och alla delar som kostym, foto, skådespeleri och CGI osv är gjort på frivillig basis community-baserat på Internet. Helt otroligt!

Timo visade även en trailer för Iron Sky. Den handlar om att nazisterna år 1945 åkte till månen, och nu 2018 ska de komma tillbaka. Underbart förnedrande bilder av typiska Nazimotorcyklar med sidovagn som kör runt på månen 2018. Det roliga med den här teorin är enligt Timo att det är så häpnadsväckande många som faktiskt tror att det är så. Jag har inte vågat söka, men det finns tydligen forum och communities helt tillägnade det här!

Här kan du visa ditt stöd till filmen genom att registrera din mailadress och begära att filmen görs färdigt. Hittills har 7464 requests gjorts från hela världen. Här har du trailern:

Näst ut var Thomas Dahl, producent och regissör till filmen Gatekeeper, som är en svensk film gjord enligt samma koncept. Även kallad världens största fan-film. Också imponerande, men Thomas hade inte riktigt samma pondus på scen som Timo. En sak som imponerade speciellt var när han berättade om hur de löste olika problem kreativt. Med en budget på 14 kronor får de ändå Hollywoodskådisar att ställa upp. Nu kommer jag inte ihåg exakt vem det var, som de frågade om hon kunde göra en roll. Hur som helst svarade hon att hon gjort Fan fiction förut och aldrig gjorde samma sak två gånger. Trist. Hur löser vi det? …tänkte Thomas och hans kollegor. De ringde hur som helst upp henne igen och frågade ifall det var mer intressant att göra voiceover på sin egen kropp i CGI-form. Vilket hon nappade på. Ok nu har jag skrivit detta väldigt blajjigt, men hoppas du förstår. Sjukt smart hur som helst.

Sist ut var Anders Sjöman, till vardags PR-konsult på Springtime med sitt fritidsprojekt, filmen The Pact. Här har de inte alls kommit lika långt, men jag beundrar den drivenhet de har och Anders framförande var riktigt bra. Den lilla otäcka moodfilm de har gjort har dragit vansinnigt många tittare på Youtube:

Allt som allt var det en väldigt trevlig eftermiddag som avslutades med en öl och en lokalproducerad Burek under tiden talarna var samlade i en panel och svarade på åskådarnas frågor.

Just det, det hela sändes live på nätet, men jag kan inte hitta någon inspelning att hänvisa till efteråt. Om någon ansvarig läser detta, kommentera gärna med länk så uppdaterar jag!

Tack Subtopia för att ni anordnade detta, crowdsourcad film, det var ett fenomen jag inte visste existerade innan! Jag tog några bilder. Egentligen för att Paula Marttila ville att jag skulle göra det för att jag råkade ha min Canon 7D med mig, men dom inspirerade faktiskt mig att skriva om hela evenemanget, och det var ju bra. Tack Paula!

Bilderna hittar du här:

Tags: bilder, crowd sourcing, film, sci-fi, subtopia

Livesänd – det är så enkelt!

Postad den 20. Mar, 2010 av Robin i Matnyttigt, Tankar och åsikter, Teknik

Jag har de senaste veckorna skött kameran och direktsänt olika events på nätet. Både en-kamerajobb och tvåkamera med bildproduktion. Jag har slagits över hur tillgängligt det är och hur mycket som går att göra med formatet. Hittills har det mest varit att ta det som är på plats och leverera ut på nätet, men när jag börjar tänka lite mer runtomkring så inser jag att det går att producera evenemangen så att de ger mer värde till nät-tittarna, dock utan att störa innehållet och närvaron på plats.

Tvåkameralösning på TCO's Stora Jobbdagen

Det här ett spännande område som än så länge bara är i sin linda, om ett år kommer de allra flesta arrangemang att sändas på nätet på ett eller annat sätt. Det är jag helt säker på.
En vanlig missuppfattning är att anta att man förlorar inträdesintäkter om det livesänds. Tvärtom så drar det mer folk, eftersom de som först inte tänkte gå lockas när de ser innehållet och blir mer positivt inställda nästa gång. Folk går ju på konserter, trots att musiken finns gratis på Spotify.

Hela teknik-kitet packas ihop i några nylonväskor. Väldigt smidigt!

Tvåkameralösning på Internetstrategidagarna'10

Tekniken som används är en vanlig Panasonic HPX171, kopplad via FireWire till en Macbook Pro. Datorn kör programvaran Wirecast för bildhanteringen och streaming mot vald tjänst, t.ex bambuser eller livestream.
Allting spelas även in på datorn och kan efteråt levereras som en prydlig dokumentation.

Som en bonus, så finns ju möjligheten att interagera med tittarna via livechat.

Hur tror du användandet av att streama live kommer utvecklas? Går vi mot en värld där vi slipper delta i evenemang på plats för att det finns möjlighet att se allting på datorn? Är det en fördel att kunna sitta och lyssna på en föreläsning eller ett seminarium med ett halvt öra och jobba med annat under tiden, för att switcha över om man går igång på något? Kommentera gärna. Det vore kul att få dina åsikter!

Helt orelaterad bild jag tog på vägen in till stan från Gustavsberg. Men fin. Tagen med min Iphone.

Tags: bambuser, direktsändning, live, livesändning, streaming, wirecast

Tänka till före, eller rädda i postproduktion?

Postad den 19. Feb, 2010 av Robin i BLOGG, Tankar och åsikter

Jag gör väldigt många foto/filmjobb där det handlar om dokumentation, att dokumentera någon händelse och sammanfatta den i ett smidigt format. Det är befriande på ett sätt, jag åker dit med min enorma ryggsäck full med videokamera, stillbildskamera, mikrofoner, lampor, kablar och dator. Filmar det som händer på plats, och fångar lite röster från folk som ser glada ut och gillar det som visas upp.

Sen kommer jag hem, eller till hotellet för den delen. Då är det dags att göra något av det hela. Planeringen före är oftast obefintlig, men under inspelningen skaffar jag mig en vag idé om hur jag ska lägga upp det hela. Sen är det bara att pussla ihop det. Förstärka känslan med lämplig musik och skapa den återgivning som kunden önskar sig. Det blir ju alltid bra i slutändan.

MEN, andra gånger när allting är planerat innan. Först och främst med en genomtänkt och bra ide, ett manus, en storyboard och planerad produktion blir resultatet så otroligt omätbart mycket bättre. Inspirationen till denna bloggpost är att jag idag såg följande film från NIKE:

Här har de (såklart, det är ett av världens största varumärken) tänkt till, skapat en idé om denna mänskliga kedja, de har tänkt efter hur det ska spelas in och klippas för att flyta så bra som möjligt. Lägg märke till att de klipper mitt i rörelser, det är något som i mitt exempel innan är helt otänkbart och förbjudet. Tittaren skulle då uppleva ett ”hugg” när klippet görs och fokus försvinner från handlingen.

I Nikes exempel är rörelserna i exakt samma riktning och hastighet, samt att personerna är frame’ade på samma sätt före och efter klippet. Trots att de klipper från en bild på en kvinna som utövar martial arts till en bmxcyklist, så störs vi inte av det utan uppfattar det som naturligt.

Jag gillar!

Så min uppmaning är – även om du inte gör jätteproduktion a’la Nike, så tänk efter ordentligt innan. Tillåt tid i budget för idéutveckling och produktionsplanering. Det sparar in sig själv i tid och pengar när det är dags för postproduktion, och alla kommer att uppskatta resultatet så mycket mer.

Dessutom, så är det mycket roligare att jobba med projekt som levererar snygga resultat. För både leverantör och beställare.

Håller du med?

Tags: filmproduktion, foto, nike, snyggt

5 punkter idéutveckling för film.

Postad den 08. Feb, 2010 av Robin i BLOGG, Matnyttigt, Tankar och åsikter

Störtskön film om testningsförfarandet av Nexus One. Jag har inte prövat telefonen själv ännu, men jag tycker verkligen att de har lyckats på en punkt, nämligen att dokumentera och visa tillverklingsprocessen på ett estetiskt tilltalande och intressant sätt. Det visar att det går att göra film av vilken historia som helst, det kräver bara lite tankeverksamhet för att få till det på rätt sätt. Den här filmen har i skrivande stund över 70000 visningar på youtube, så någonting gör de ju rätt.

5 punkter att tänka på för att få det rätt:

1. Sluta tänk på vad du borde göra för film. I exemplet ovan skulle många säkert fastna i fällan att göra det väldigt kliniskt och industrifilmsaktigt, med ingenjörer som målgrupp. Men ärligt talat, ingenjörer är väl också människor som behöver underhållas? Börja med ett blankt papper och tänk till. Vad skulle du vilja se?

2. Vad ska filmen användas till? Ska den öka intresset (och därmed försäljningen) av en produkt eller berätta hur produkten är framtagen? Kanske berätta hur produkten är framtagen för att öka intresset som i filmen ovan. Vill du gå ännu längre så berättar du ingenting om din produkt, utan presenterar bara ett problem som antingen folk i allmänhet har, eller ett som du vill få dem att inse  att de har. Det kan leda till att de söker upp din produkt som lösningen på problemet.

3. Titta på vad andra har gjort som har funkat, och gör likadant. Men välj för guds skull inte såna som har gjort det nyligen eller inom samma område som dig själv. Att plagiera är däremot väldigt praktiskt och effektivt.

4. Hur ska innehållet visas? Ska det vara en statisk film eller filmserie på ditt företags sajt, ska det spridas i sociala medier eller visas som reklam innan biofilmen på folkets hus i Boden? Olika arenor kräver olika produktionstekniker. Bestäm detta innan du kontaktar din leverantör, eller diskutera det med dem.

5. Titta på massor av material, gör en playlist på youtube med sådant du gillar, allt från polarnas surf-filmer till Jamie Olivers receptpresentationer. Gör det som känns bäst. Följ magkänslan. Men lyssna på din omgivning och ta tillvara på deras åsikter.

Tack för att du läser! Det här skriver jag lika mycket för att tänka efter och rannsaka mig själv som för att dela med mig av mina erfarenheter. Kan det vara till glädje för dig så blir jag glad.

Tags: film, filmproduktion, lista, nexus one

Vad kostar en film? Filosofisk fråga…

Postad den 03. Feb, 2010 av Robin i BLOGG, Tankar och åsikter

Jag förundras ofta över omogenheten hos stora företag när det handlar om att använda film i sin kommunikation. De förlitar sig ofta på reklambyråer och stora produktionsbolag, utan att ifrågasätta vad de egentligen köper. Det är som att köpa dyra, vackra tomtebloss och fyrverkerier för att värma upp sitt hus istället för att satsa på rejäl brasved, som skulle ge större kvantitet och högre effektivitet.

Per Mossberg, kommunikationsdirektör Posten

Ta Posten till exempel. Posten uppfattas ju som en instutition, ganska tråkig, stel och allvarlig. Det är säkert inte vad de vill. De vill säkert behålla det trovärdiga och seriösa, men ändå nå ut till alla unga som aldrig har besökt ett postkontor förutom i mataffären.

Så visa då vad Posten gör. Berätta historierna. Visa hur det går till att få vår post utdelad. Tänd lampan i det stora mörkret som utgör den enorma apparat av sorterande, fraktande, sorterande igen och utdelande som gör att vi kan skicka saker. Posten hanterar 20 miljoner försändelser och lantbrevbärarna kör 7 varv runt jorden – varje dag.  Lyft fram hjältarna helt enkelt.

Skapa en egen ICA-Stig, fast kanske en Post-Åke eller Brev-Sara. Följ dessa personer och gör ett lättsamt filmporträtt i olika situationer.

Ska detta sändas i TV? Nej, inte TV. Istället ska det vara det första som möter mig på www.posten.se när jag letar efter vilket postnummer Lycksele har, eller trackar ett paket jag väntar på.

Kostar inte det massor med pengar? Nej, tv-reklam kostar massor med pengar, inte det här. Jag är fortfarande förundrad över att företag kan lägga en miljon kronor på en 30-sekundersspot, för att sen betala åtskilliga miljoner till tv-bolagen för att sända den. Utan att på något vis kunna mäta dess effekt.

I det här fallet skulle filmerna produceras professionellt, redigeras och göras klart för publicering till en kostnad som i det tidigare fallet motsvarar konceptutvecklingen.

Om posten dessutom skulle bestämma sig för att göra fler avsnitt på en gång (ICA är ju uppe i över 300) – säg 5, så skulle kostnaden per avsnitt sjunka ännu mer.

Vad skulle detta då ge? Jo, utan att vara marknadsförare på något sätt (det finns det andra som gör bättre) så påstår jag att det skulle ge ett liv åt den nu väldigt statiska sidan posten.se, det skulle ge liv och lite kunskap om vad det innebär att sköta denna apparat som vi tar för givet.  Tråkigheten skulle försvinna.

Det här gäller självklart många många företag, men posten är ett tacksamt exempel. Det väldigt många gör fel när de tänker film är att anta att det kostar väldigt mycket pengar att få något väl producerat. Acceptera eller låt bli.

Hur kan det då produceras billigt? Jo, med dagens priser på ny teknik har kostnadsnivån sjunkigt rejält och gett oss många bra alternativ till klassisk filmproduktion.

Antingen går vi ifrån reklamfilmstänket och övergår till att tänka redaktionellt material. Att sprida kostnaden över många små insatser för att öka frekvensen på innehållet men att ändå bibehålla kvalitén. Då passar en videokamera som Panasonic HPX171 alldeles utmärkt, den är förhållandevis billig, rejält ljusstark, smidig att hantera och ger fantastiska resultat med en bra fotograf.

Om vi ändå önskar göra filmliknande produktion, men inte vill kosta på det 7-siffriga belopp, så är Canons nya DSLR-kameror (7d eller 5d mkII) rikigt bra altenativ. Också förhållandevis billiga, men med sin utbytbara optik så blir resultaten helt fantastiska. Det kräver dock  mer planering av alla bilder och de lämpar sig inte för reportageliknande produktioner.

Ytterligare en faktor som gör att priset går att banta rejält i såna här produktioner är att det största team som är motiverbart är tre personer, och då är det lyx. En som sköter ljud, en som sköter bild/ljus och en som håller reda på inspelningen (regissör/inslagsproducent). Det är lite skillnad att avlöna tre personer jämfört med en reklamfilmsproduktion som kan sysselsätta allt från 15 till 100 personer.

Ett team på tre personer där alla är hjälpsamma och flexibla kan producera strålande resultat.

Nästa variabel att ta upp är locationkostnader. Om vi hyr en studio i Filmhuset på 300 kvadrat så är det en rätt rejäl kostnad, för att inte tala om allt ljus och all rigg som måste dit för att göra något bra av situationen.

Det finns små studior att hyra, som inte kostar mer än 5000 per dag och då ingår el och kaffe.

Exempel på liten studio

Om vi inte hyr studio utan är på riktig location, som i någons hus, en park etc, så blir transporterna ett riktigt problem om det är ett team på 40 personer. Det krävs en buss. Dessutom tar det enormt mycket tid att flytta all teknik. Med tre personer, går allting in i en bil och all utrustning går att bära med sig.

Det här är bara några punkter där pengar kan sparas utan att tappa i kvalitet.

Självklart går det inte att noggrant jämföra detaljer mellan en produktion för 30000 kronor med en för miljonen. Men om du ser till vad du får för pengarna så är resultatet förmodligen 10-dubbelt.

Hur mycket kostar det då? En vanlig fråga. En film som förmedlar samma berättelse kan kosta allt från 5000 kr till 5 miljoner kr. Allt handlar om vilken nivå du vill göra det på. För 5000 får du det absolut snabbaste och minst genomarbetade som ändå kan kallas för en film. För fem miljoner får du en billig svensk långfilm. Om du vill. Någonstans från 30000 börjar kvalitén synas och investeringen börjar göra nytta.

Lycka till med ditt nästa filmköp!

Tags: funderingar, Resonemang, utbildning