Ljud är galet viktigt i all videoproduktion. Oavsett om det är en hollywoodproduktion eller en enkel intervju på stan som ska läggas på youtube. Det kan inte understrykas tillräckligt: Ljudet är tio gånger viktigare än bilden om du vill att någon ska ta till sig det du berättar. Hör dom inte vad som sägs, slutar dom titta.
Under Almedalsveckan i år delade jag ut ett tips till höger och vänster när olika människor sprang runt och gjorde intervjuer med sina telefoner, utan någon mikrofon annat än den inbyggda. Alltså den som är gjord för att vara 10 centimeter från din mun när du pratar i telefon. Håll den en meter bort och personen i andra änden hör inte alls vad du säger längre. Exakt så är det när du filmar också.
Tipset är alltså att använda ditt headset som en handmikrofon när du ställer frågor. Det fungerar klockrent. Här demonstrerar jag skillnaden i en enkel film inspelad på kontoret idag efter en Redbull. Inte för att det märks någon direkt redbulleffekt på mig men ändå. Klart sevärt för alla som har ambitioner att göra intervjuer för nätet från stan, event eller liknande.
Självklart fungerar principen med vilken telefon som helst som klarar av att spela in video, att jag valde att visa Iphone är dels för att jag verkligen gillar den. Men de riktigt smarta finesserna är ju att när du spelat in ditt klipp från ett event i Göteborg, kan du direktpublicera din film på företagets youtubekanal i privat läge, där en webbredaktör i Luleå sen kan plocka upp det, embedda det snyggt i en bloggpost och sen göra det publikt.
Precis så jobbade Lärarförbundet med sin lararkanalen.se under Almedalsveckan. De hade tre eller fyra team ute parallellt och gjorde intervjuer med Ipads. (Ok, de hade investerat i handmikar också, det kitet kostar cirka 500 kr). Det drev enormt mycket trafik till deras satsning med sån frekvent rapportering.
Här presenterar jag min teori för hur du kan utveckla din eventfilm från att bara vara något slumpmässigt ihopklippt från slumpmässiga bilder och interjvuer till något med tanke bakom, som berättar den historia du vill.
”Många ville vinna och spänningen i luften kunde skäras med kniv innan de många skratten lättade upp. Tretton lag. Tretton ormhjärnor. Men bara en kunde vara smartast.” -Citerus
I början av maj hölls detta event i en lokal på Sveavägen i Stockholm. En hel hög med programmerare bjöds in på öl, pizza och tävlingskodande. Målet var att skapa en artificiell ormhjärna som skulle tävla i Snake mot andra artificiella ormhjärnor. En fantastisk idé, som också visade sig vara en riktigt spännande publiksport på storbildsskärm.
Danehav Media blev kontaktade för att dokumentera denna händelse, vilket jag tyckte lät jätteroligt. Men för att få en film från ett event att berätta något, få fram en bra dramaturgi, så gäller det att tänka efter innan vad det ska bli. Detta försöker jag alltid förmedla till alla kunder som anlitar oss för liknande uppdrag. Men det är väldigt sällan kunden har tid, eller tillräcklig kunskap för att kunna göra en sån beställning.
På detta uppdrag prövade jag mig av en ny taktik, en ny teori. När jag fick körschemat skrev jag ihop ett enkelt manus efter klassiskt dramaturgiupplägg och skickade till kunden. Så här såg det ut:
START
0. Bild på lokalen utifrån Sveavägen.
1. Bild med text "Hackers night - Crazy snake"
2. Mingelbilder när folk anländer, socialiserar
3. Kommentar från tävlande: "Jag är så laddad - vi har så grymma
algoritmer, ingen kommer slå oss"
4. Bild på "startskott"
5. Bilder på kodande (knappande på tangentbord, skärmar,
koncentrerade ögon etc)
6. Kommentar från arrangör, kanske du, Karin? "Vi gör det här för
att genom lek locka fram riktiga talanger med bra tävlingsinstinkt.
Det är jätteroligt att se sånt här engagemang"
7. Bilder på demolopp, snabba citat från blixttalarna, bilder från
heat, både på människor och skärm
8. Kommentar från tävlande "Det gick inte så bra här i första, men
vi åkte inte ur i alla fall, så nu är det bara att bita ihop och koda så
fingrarna glöder" följt av annan tävlande "Våran mask var helt
överlägsen, det ger lite prestationsångest inför nästa lopp" följt
av "Nu är det spännande..."
9. Mer bilder på kodande
10. Final (med kommentarer från de tävlande)
11. Kommentar från arrangör "Det här har varit en jättesuccé, några
är vinnare, andra är förlorare, men framförallt har alla haft jätteroligt
och verkligen fått använda sin team spirit och pressat sina
programmerarskills till sin yttersta gräns... Det här gör vi snart igen!"
följt av kommentar från vinnaren "Vi har kämpat... och det betalade sig"
12. Bilder på prisutdelning, applåder, mer mingel
13. Snygg slutbild
SLUT
Det här uppskattades enormt och tydligen träffade det helt rätt. Alla kunde enas om hur filmen skulle vara, även om det självklart inte går att få det precis som skrivet så har alla inblandade något att utgå ifrån.
Väl på plats jobbade jag med en reporter från Citerus som kunde ämnet väldigt bra, vilket underlättade eftersom jag är helt nollställd på programmering. Han ställde då frågor för att få svar som liknade det som var skrivet i manuset. På så vis kunde vi enkelt pricka av bit för bit och veta när vi hade vad som behövdes för att få ihop filmen.
Det sättet att jobba sparar enormt mycket tid (och pengar för beställaren) i redigeringen. Att ha någonting att utgå ifrån snabbar upp processen enormt, jämfört med att ha en stor hög material utan någon som helst tanke bakom, som då ska formas ihop till någonting som sen alla ska vara nöjda med.
Så här blev slutresultatet av filmen. Tycker du det matchar manuset? Kommentera gärna med egna erfarenheter!
Nu har Robin äntligen bestämt sig. Det blir en Zacuto EVF (Electronic Viewfinder) Flip som blir nästa investering i det aldrig någonsin slutgiltiga kittandet av DSLR-kitet, som redan består av bland annat en Canon 5D, en Swedish Chameleon och en massa andra godsaker. Varför? Vad är den bra till? Det ska jag förklara.
När du filmar med en Canon 5D eller 7D så kan du endast använda LCD-skärmen på baksidan. Det är fine. Den är ok. Men inte optimal. Av flera anledningar.
Den är lågupplöst, man ser inte skärpan exakt.
Det går inte att se på den i dagsljus, vilket jag tidigare avhjälpt med en Zacuto Z-finder. Denna kommer i fortsättnigen monteras på EVF:en istället.
Det går inte att sätta sökaren där jag önskar. Oftast vill jag inte ha den precis bakpå kameran.
Sen många fler anledningar som att det inte går att koppla en extra kund/B-foto-monitor till kameran paralellt med inbyggda LCD-skärmen, ingen zebra, ingen peaking etc etc.
Jag har även en extern 5″-monitor som jag kan hänga på, den är visserligen väldigt bra, men väger en hel del. Så. Nu till anledningen att jag tror denna EVF kommer göra vardagen mycket bättre.
Det är alltså en liten 3″-monitor som kopplas på via HDMI-porten på kameran, som jag monterar via en Magic arm och kan därför placera vart som helst. Det är ju bättre om jag kan ha den till vänster om kameran, så jag kan lägga tyngdpunkten av riggen ovanpå axeln istället för att ha hela tyngden framför mig.
På denna mojäng, kan jag trycka fast min Z-finder som jag redan har och därför få 3X förstoring på denna monitor (som är bra mycket mer högupplöst och har framförallt en betydligt bättre ”dot pitch” än inbyggda LCD:n.).
Den har i sin tur en HDMI-port som jag kan koppla ut en extra monitor på så att B-foto eller kund kan se vad som spelas in.
Den drivs av samma Canon LP-E6-batterier som jag använder till min 5D och 7D redan. Helt briljant!
Utöver detta har den alla tänkbara inställningar och möjligheter. Men det låter jag herrarna på Zacuto visa istället. Missa framförallt inte deras ”tappa-i-golvet-test” på slutet. Prylen är tydligen okrossbar!
Såhär gick det till när galenskapen fick eget liv.
Det här äventyret började för mig på Sibyllagrillen i Gustavsberg där jag satt och mumsade hamburgare när Johan Ronnestam ringde mig, superexalterad bad han mig boka av allt jag hade i kalendern den 6-7 maj, sen frågade han om jag var med på tåget. Jag svarade att jag behövde aningens mer information, men att det helt klart lät intressant.
Han sa då ungefär ”Jag och Göran Adlén sitter och äter lunch och vi fick just den dummaste idén på länge. Vi låser in oss i en glasbur någonstans och pratar kommunikation i 24 timmar i sträck, vi vill att du livesänder, är du på?”
Självklart! Nu på fredag är det dags. Platsen är lobbyn på Clarion Sign i Stockholm. Alla är välkomna dit för att titta, hänga, ta en fredagsöl, eller bara ge oss en uppmuntrande blick. Vi är visserligen supertaggade, men klockan 05.30 lördag morgon så uppskattas nog alla insatser för att hjälpa oss med energinivån.
Allt är såklart gratis, men du får väldigt gärna ifall du uppskattar vår idé sprida detta vidare med en länk, en postning på facebook eller om du twittrar, en #24live-taggad tweet. Det uppskattas enormt!
Livesändningen kommer att visas på våra respektive sajter, alltså, här på danehav.com, på ronnestam.com eller på adlen.nu. Dessutom har vi landningssidan och kampanjsajten 24hours.se uppsatt för ändamålet.
Ses på fredag, eller hur? 12.00 börjar och slutar kalaset!
Webbdagarna 2011, som arrangeras av Internetworld gick av stapeln den 30-31 Mars. Danehav Media körde streamingen från hela konferensen under dessa två dagar, via Bambuser.
Två stycken Panasonic HPX171 tillsammans med en tre stycken presentationsdatorer bildproducerades via Wirecast, sändes ut och spelades samtidigt in på disk.
Vilken tjänst ska jag välja? Den ena kostar ju pengar? Nästan varje dag får jag frågor om detta ämne. Svaren brukar vara Bambuser eller Livestream. Båda har fördelar och nackdelar, jag ska försöka bena ut dessa.
Först och främst ska jag slå ihjäl en myt. Bambuser är inte gratis. Det är en tjänst som finns att bruka utan att betala, endast för icke komersiellt bruk med reklam. Annars har de två nivåer av premium som tillåter olika mycket. Se jämförelse här:
Vad som är kommersiellt och inte lämnar jag åt andra att bestämma, men tumregel är väl att om du har som mål att sälja någonting så är det kommersiellt. Utbildning/politik/kongresser etc är olika från fall till fall.
Livestream har också en freemium-model att erbjuda, där det inte verkar finnas några begränsningar för kommersiellt innehåll, med baksidan att du får Google AdWords-reklam i videofönstret, vilket kan motverka ditt syfte. Såhär ser Livestreams prismodell ut:
Gratis är alltså någonting som inte riktigt existerar i den här världen, eftersom alla är ute efter att tjäna pengar. Med det uträtt, så kan jag fortsätta jämförelsen om vad du får och när du ska välja endera tjänst.
Jämförelse 1 – Snikvarianterna, jag jämför nu alltså bambuser nollkostnadsmodell mot Livestreams nollkostnadsmodell.
Fördelar och nackdelar här är bara ett urval, det finns givetvis fler.
Fördelar Bambuser:
Lätt att registrera och komma igång.
Tillåter obegränsat antal tittare.
Svenska servrar.
Stödjer enkelt webbkamera och har iphone-app för mobil streaming.
Ingen reklam i videofönstret.
Fördelar Livestream:
Kan embeddas med video och chat sida vid sida.
Kraftfullt studioverktyg för att hantera sändningen med flera kameror/grafik/inslag.
Verktyg för att lägga in text/grafik/branding.
Autopilot som visar gamla sändningar när du inte är live.
Stödjer webkameror.
Du får veta kontinuerligt hur många som tittar ”just nu”, samt totalt tittade minuter.
Nackdelar Bambuser:
Ingen statistik förutom antal ”views”, dvs enskilda laddningar av videoströmmen.
Inget sätt att påverka sändningen från webgränssnittet.
Väldigt oflexibelt hur embedden/spelaren går att konfigurera.
Nackdelar Livestream:
Kontot måste verifieras för att få ha mer än 50 samtidiga tittare, detta för att reklam ska hamna på kvalitativt innehåll (kan vara en fördel, det förhindrar skräpproduktion).
Svårare att sätta sig in i.
Reklam i videofönstret är en stor nackdel, även om den går att minimera.
Maxgräns på 10GB trafik. Servrarna står i USA.
Jämförelse 2 – Medelvarianterna, de billigaste betaltjänsterna.
Livestream tar 350USD, Bambuser tar 450EUR. Det får väl i det här sammanhanget likställas, så jag koncentrerar mig på för och nackdelar. Jag har aldrig använt Bambusers premiumkonto, så jag kan bara uttala mig om det jag ser skrivet om tjänsten. Bambuser inkluderar 1000 tittartimmar, Livestream inkluderar 3000 och tar därefter 0,27USD per tittat timme.
Fördelar Bambuser: Utöver det ovan
Du får använda det kommersiellt
Statistik (hur omfattande vet jag inte)
Support
Du kan bestämma hur och var innehållet ska visas samt anpassa spelarens utseende, hur det är med förhållande video/chat vet jag inte.
Fördelar Livestream: Utöver det ovan
Ingen reklam
HD-streaming (om du vill/kan)
Bra, djup statistik
Egen spelare utan livestream-branding
Göra material privat.
Nackdelar Bambuser:
Antalet tittartimmar är förhållandevis lågt. Om du direktsänder en heldag, cirka 6 timmar, då räcker dina timmar till att ha 167 personer som följer dessa. Lite snålt tycker jag, framförallt om du planerar mer produktion. Steget upp till nästa kontonivå verkar orimligt stort, samt att det inte är officiellt prissatt.
Nackdelar Livestream:
3000 timmar är inte så mycket heller, men här vet jag åtminstone vad jag får betala om jag överstiger dessa, samt har en enkel jämförelse i pris med nästa steg.
Highend-varianterna
Här gör jag ingen jämförelse. Livestreams variant kostar 1250USD per månad och inkluderar 15000 timmar. I övrigt likadant. Bambusers har lite fler features och inkluderar 25000 timmar, men priset är inte känt, vilket gör det svårt att köpa. Är du på den här nivån så gör du förmodligen egna efterforskningar utöver mitt blogginlägg
Slutsats – vem vinner?
Jag gillar Bambuser, de har en bra och väldigt användbar tjänst för icke kommersiellt bruk där priset är en stor faktor. Om du ska livesända och representerar ett företag så har du förmodligen de ekonomiska resurser som finns för att använda Livestreams mellankonto istället. Det går dessutom att betala för en månad för att sen nedgradera och låta det ligga och kosta gratis när det inte används.
Sen är det beroende av ditt tekniska kunnande och vilken nivå på livesändning du tänkt dig. Livestream har större möjligheter och jag rekommenderar det när du använder en sån som mig eller Björn Falkevik för din thincasting. Kör du däremot själv med en enkel kamera så är Bambuser ett enklare alternativ som inte kräver så mycket kunnande.
Har det här hjälpt dig? Har du mer att tillägga? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarerna!
Var idag och hämtade ut mitt ”fynd” från Fotomässan i fredags på Scandinavian Photo. En Swedish Chameleon Large:V2 samt en Lilliput 7″ monitor. Klart trevlig kombination för att stödja upp tyngden och ge bättre stabilitet vid DSLR-filmning. Dessutom har den en follow-focus för att kunna ändra skärpan smidigt och mjukt utan att förflytta handen mer än nödvändigt. Det blir lätt väldigt klumpigt annars när handen ska upp till fokusringen på objektivet och härja.
Den här riggen lämpar sig mest i situationer där traditionellt en axelkamera hade använts. Alltså dokumentärt/rörligt. Den har inga steadycam-ambitioner överhuvudtaget utan är mer ett stöd där man råkar befinna sig.
-Snabbfäste för kameran. Bara att koppla loss när det behövs.
-Aluskruvar istället för plast-ditos. Nyper tag bättre, så jag slipper efterjustera lika ofta.
-Hårdplastväska för bättre transporter.
Nackdelar hittills:
-Jag trodde att fjärrkontrollen för Rec/stop skulle ingå. Det gjorde den alltså inte. Tråkigt, för den är så smidig.
Jag har inte hunnit prova att filma med den ännu, men det ska jag göra skarpt nu på onsdag och torsdag i två nya projekt. Ska bli superkul! Jag passade däremot på att göra en packa-upp-och-plocka-ihop-film ikväll. Inget cinematografiskt mästerverk, men kul för de som verkligen är intresserade.
När det är dags för skarpt läge återstår bara att lyckas montera dit mikrofoner, ljudmottagare, ljudmixer alternativt inspelare, kameralampa och lite annat lull-ull. Men det finns mycket plats så det ska nog lösa sig.
Det var många saker som slog mig som folket på Media Evolution hade gjort så rätt. Rätt på det sättet att konferenser kan vara väldigt tråkiga eller väldigt intressanta, den här var det sistnämnda. Det var ett rappt tempo dagen igenom med korta föreläsningar. Hela dagen var en lång sammanhängande berättelse med många modiga inslag och experimentlusta. Experimentlustan bestod till exempel i att till höger på scenen satt en tecknarstudio med ett gäng talangfulla serietecknare. De var extremt produktiva och gjorde egna tolkningar av personer i rummet, både publik, talare och sig själva. Riktigt underhållande!
Ett annat exempel där de gjorde rätt var på den nästan obligatoriska paneldebatten. Utan rätt personer, noggranna förberedelser samt en riktigt skarp moderator blir de väldigt statiska och tråkiga, ofta tycker alla likadant eller saknar helt vilja att lyssna på varandra. Igår var det tvärtom, den korta paneldiskussion som leddes av Lars Mogensen med Anna Karlsson, Richard Gatarski och Eva Enquist fullkomligt gnistrade av kontroversiella åsikter, snabba repliker och citat värda att stoppa in i en bok.
Den andra stora delen var att tre lag satt hela dagen i var sin glasbur och skapade nya koncept för framtidens utbildning. Ett lag från Sydsvenskan, ett från SVT samt ett från byrån Good Old. I slutet av dagen presenterade alla sitt utvalda koncept och Sydsvenskan vann. Mer entertainment än konceptuella diskussioner kanske, men de hade verkligen tänkt till allihop.
Ett annat exempel på modig experimentslusta var att stoppa in ett meditationspass på eftermiddagen. En yogainstruktör kom in i rummet och kändes alldeles andlig. Sen satt han på scenen och var tyst och log i 2 minuter för att få rummet helt tyst. Märklig känsla efter en sån hektisk dag. Till en början kändes det väldigt malplacerat och jag läste många negativa kommentarer på nätet, både från personer i rummet och från de cirka 2000 personer som följde livesändningen. Men med lite distans och eftertanke så var det nog väldigt nyttigt. Jag antar att anledningen till att det knappt var några glädjetjut på nätet var att de som följde programmet inte twittrade just då.
Det finns hur många exempel som helst, det var en konferens där gränserna suddades ut mellan publik och fokuspersonerna. På riktigt alltså, utan att använda det som en floskel.
Produktionen och tekniker vi använde
Min egen insats då? Det var en rolig produktion att göra, vi direktsände med inlänkade mobilkameror och Skype-samtal till USA, men det återkommer jag till i detalj.
Jag jobbade dagen till ära som så många gånger förr med Björn Falkevik. Jag skötte sändningen, kameror, bildproduktion och kommunikation med omvärlden via Twitter och livechat. Björn var stage manager deluxe och såg till att all teknik nere på scenen fungerade så att jag fick bästa möjliga förutsättningar för mitt jobb; mikrofoner på/av, presentationsroddande och uppkopplande av alla direktlänkar.
Det var en enkel tvåkameraproduktion och vi sände via Wirecast från en Macbookpro till Bambuser, men de riktigt spännande bitarna den här dagen kom återigen från projektgruppens vilja att prova nya varianter och lösningar. De hade gått med på att rapportera ifrån tankeburarna med hjälp av en modiferad mobiltelefon. Mobilen var uppkopplad på ett wifi-nät som vi satte upp i lokalen.
Den hade en inkopplad mikrofon, en gorillapod ditmonterad och sände till ett eget Bambuser-konto. Detta Bambuserkonto plockade vi sedan upp i helskärm på presentationsdatorn framme vid scen och därigenom visades den på storbilden i rummet samt till min streamingdator via Desktop Presenter och ut på Bambuser igen. Första vändan hade vi problem med ljudsystemet i rummet som inte ville samarbeta helt, men det löste lokalens tekniker till eftermiddagen.
Senare på dagen gjorde vi en liknande variant, fast med Skype som leverantör och videosamtalade med Fredrik Wass som befann sig på Stanford University för tillfället. En liten webcam på talarpodiet fungerade som upplänk och mikrofon för att Fredrik skulle höra frågor som ställdes i rummet. Det fungerade felfritt och kändes kanonbra. Dagen avslutades med en likadan Skype-session, fast med Jesse Schnell, vd för Schnell Games som från någon annanstans i USA även visade slides från sin dator. Han gjorde ett strålande jobb och alla gick därifrån glada.
Det är galet hur fort ett rum töms på folk om det är lite för varmt där inne och det utlovas öl och vin dit de ska. (Denna metod borde utlovas när någon lokal ska utrymmas snabbt på grund av brand eller liknande, klart mer effektivt än ett brandlarm)
För så var det. Alla skulle vidare till en annan lokal där det serverades mat och dryck samt lite innovativa utställningar, bl.a Marbleart.tv som var ett roligt koncept där en kula ramlade ner varje gång någon twittrade #marbleart.tv och skulle fylla en pyramid som sen skulle formgjutas och säljas(?) som konstverk. Allt direktsändes även via fyra kameror mot Bambuser på marbleart.tv.
Mer konst i lokalen var det, eftersom alla dagens teckningar snabbt blivit ditflyttade. De styrde upp skratt och otäcka sanningar. En fantastisk men energikrävande dag, tack till Media Evolution för att ni ordnade denna konferens!
Slutsats
För att skapa spännande möten måste man våga våga våga gå utanför ramarna, tänka till och blanda in åskådarna. Så uttjatat, men skapa dialog, inte monolog. Då blir det intressant för alla.
Välkommen! Jag heter Robin Danehav och är filmproducent, fotograf, familjefar och hamburgerälskare. Jag bor i Hammarbyhöjden utanför Stockholm och håller på dagarna oftast till i fina StudioBronx, där jag tillsammans med mina kollegor driver produktionsbolaget Falkevik & Danehav..
Maila mig gärna på robin@danehav.com eller ring på +46707504749.