Den här bloggposten från Petapixel upp i min RSS-läsare. Det är ett otroligt vackert personporträtt på stillbildsfotografen Daniel MIlnor där han berättar om sitt bildtänk och hur han efter att ha prövat digitalfoto valde att gå tillbaka till film. Jag ska inte analysera storyn eller hans sätt att se på bilder. Det får andra göra.

Däremot vill jag berömma filmproduktionen och dess storytelling, som på ett relativt enkelt sätt ger ett väldigt mjuk och behaglig bild av en person som verkligen brinner för sina bilder och hans ständiga strävan efter tajming, ”If you see an image, you missed it. You have to, sort of be 5 to 10 seconds ahead and anticipate how to get it”. Bildmässigt blandas intervjubilder ur två vinklar med bilder från arbete på fältet och de färdiga stillbilderna.

Här är mitt recept på att lyckas med ett personporträtt på det här sättet:

1. Ha ett väldigt klart mål. En berättelse du vill förmedla. En passion.
2. Följ med ut där det händer. Ha gott om tid. Filma dels personen in action samt de människor han berör. Människor är alltid intressanta i bild. De får oss att känna närhet.
3. Leta tredjehandmaterial. I det här fallet Daniels stillbilder. De ger ytterligare en dimension.
4. Skriv manus eller väldigt tydliga stolpar vad som ska berättas, även om du inte har tillgång till personen som ska intervjuas så kan du förutsäga ungefär vad du vill att denna ska säga och i vilken ordning. Även om det inte blir exakt så, har du i alla fall tänkt igenom storyn och kan styra intervjufrågorna därefter. Låt andra läsa igenom och komma med feedback.
5. Förbered intervjuobjektet. Berätta hur allting ska gå till, men prata inte för mycket om innehållet innan det är dags. Det ger lätt tillbakareferenser under intervjun i stil med ”Som jag sa förut så…” vilket tittaren aldrig har varit med på.
6. Ifall intervjuobjektet hakar upp sig på en fråga, ta inte om den tills dödagar, utan gå direkt på nästa och ta den svåra sist istället. Då tappar ni inte momentum under intervjun och det slipper kännas pressat.
7. Lägg ordentligt med tid på redigeringen. Låt det gärna gå några vändor så innehållet får masseras ordentligt så ingenting upprepas, ingen onödig och irrelevant information kommer med, inga märkliga ticks släpps igenom och om det går, ta gärna bort onödiga ord.
8. Musik. Musiken är otroligt viktig, men storyn ska kännas bra utan musik. När den väl gör det, så kan musiken höja produktionen en nivå till. Använd gärna bibilioteksmusik, Creative Commons-musik eller en ljudläggare som komponerar så att det passar din redigering. Akta dig för kommersiell musik, det kan slå tillbaka på dig när du minst anar det.
9. Lägg upp på nätet, förhoppningsvis får du en sån här bloggpost skriven om den. Då vet du att du lyckats

Lycka till! Har du några fler tips, eller tycker tvärtemot – skriv gärna i kommentarerna.

Related posts:

1. Tänka till före, eller rädda i postproduktion?

Nyss hemkommen från Almedalen, Visby, Gotland.

Det har varit galet.
Det har varit fantastiskt.
Det har varit intensivt.
Det har varit lärorikt.
Det har varit skratt.
Det har inte varit gråt.
Det har inte varit tråkigt.
Inte en sekund.

Jag åkte dit, första gången för mig, helt aningslös om hur det skulle vara. Jag hade några jobb bokade och tänkte att resten löser sig. Sen sprang jag på SMA-gänget (Sociala Medieakuten). Då var det kört. Det har varit produktion varvat med mingel och nya människor hela tiden. Helt lysande.

Tillslut för min del kröntes det hela av TEDxAlmedalen, som var en upplevelse i särklass, som jag även skötte livesändningen ifrån. Tack Greatness och Twingly för bra arrangemang!

Stort tack till följande personer för att ni förgyllt min vecka på Gotland, vilken jag ändå tycker det är väldigt skönt att vara hemma ifrån nu. Brit Stakston, Björn Falkevik, Jocke Jardenberg, Nikke Lindqvist, Niklas Strandh, Johan Lange, Johan Ronnestam, Anton Johansson, Annika Beijbom, Piff och Puff Dopping, Sofie Bachrach, Joanna Sundström, Cecilia Wassaether, Camilla Eriksson, Morris Packer och alla andra jag träffat, lärt känna, pratat med, umgåtts med, jobbat åt och så vidare.

På min Flickr hittar du alla bilder jag plåtat under veckans gång. Här är några av dem:

Related posts:

1. Turn to the crowd – Subtopia
2. Tänka till före, eller rädda i postproduktion?
3. Spränga Cupcakes – en fortsättning på crowdsourcing-temat

Jag gör väldigt många foto/filmjobb där det handlar om dokumentation, att dokumentera någon händelse och sammanfatta den i ett smidigt format. Det är befriande på ett sätt, jag åker dit med min enorma ryggsäck full med videokamera, stillbildskamera, mikrofoner, lampor, kablar och dator. Filmar det som händer på plats, och fångar lite röster från folk som ser glada ut och gillar det som visas upp.

Sen kommer jag hem, eller till hotellet för den delen. Då är det dags att göra något av det hela. Planeringen före är oftast obefintlig, men under inspelningen skaffar jag mig en vag idé om hur jag ska lägga upp det hela. Sen är det bara att pussla ihop det. Förstärka känslan med lämplig musik och skapa den återgivning som kunden önskar sig. Det blir ju alltid bra i slutändan.

MEN, andra gånger när allting är planerat innan. Först och främst med en genomtänkt och bra ide, ett manus, en storyboard och planerad produktion blir resultatet så otroligt omätbart mycket bättre. Inspirationen till denna bloggpost är att jag idag såg följande film från NIKE:

Här har de (såklart, det är ett av världens största varumärken) tänkt till, skapat en idé om denna mänskliga kedja, de har tänkt efter hur det ska spelas in och klippas för att flyta så bra som möjligt. Lägg märke till att de klipper mitt i rörelser, det är något som i mitt exempel innan är helt otänkbart och förbjudet. Tittaren skulle då uppleva ett ”hugg” när klippet görs och fokus försvinner från handlingen.

I Nikes exempel är rörelserna i exakt samma riktning och hastighet, samt att personerna är frame’ade på samma sätt före och efter klippet. Trots att de klipper från en bild på en kvinna som utövar martial arts till en bmxcyklist, så störs vi inte av det utan uppfattar det som naturligt.

Jag gillar!

Så min uppmaning är – även om du inte gör jätteproduktion a’la Nike, så tänk efter ordentligt innan. Tillåt tid i budget för idéutveckling och produktionsplanering. Det sparar in sig själv i tid och pengar när det är dags för postproduktion, och alla kommer att uppskatta resultatet så mycket mer.

Dessutom, så är det mycket roligare att jobba med projekt som levererar snygga resultat. För både leverantör och beställare.

Håller du med?

No related posts.