Jag har under 2010 varit på plats på en otrolig mängd möten och konferenser genom mitt arbete med thincasting. Från hardcore-konferensen för kodare till seminarier på Almedalen om vad politikerna ska förbättra för läromedelsförfattarna.
När jag står och håller i kameran eller bildproducerar så hinner jag fundera väldigt mycket. Väldigt mycket på hur likformiga alla dessa konferenser, och seminarier är. Framförallt vilka delar jag tänder till på och vilka som bara helt enkelt borde strykas bort eller tänkas om.
Göran Adlén säger så här i Trendtv som vi släppte häromdagen:
”Varför går samma människor, på samma typer av möten, lyssnar på samma typer av föreläsare och man vet precis vad som ska hända?”
För precis så är det. Och alla följer samma mönster. Du känner säkert igen dig? Om du har pratat med mig om det här vet att jag tycker fruktansvärt illa om paneldiskussioner och break-out sessions. Egentligen tycker jag inte så illa om paneldiskussioner, det är bara att 99,5% genomförs på ett otroligt undermåligt sätt.
1. Så, för att piffa upp ditt möte börjar jag att gå igenom fem konkreta tips för att få igång en panel-DEBATT:
- Försök inte att komma undan med att det ska vara ett trevligt samtal, att du inte vill ha debatt. Du vill ha debatt, allting annat är dramaturgiskt självmord. Framförallt före lunch eller sent på eftermiddagen. Action. Annars somnar publiken.
- För att skapa en debatt krävs människor som tycker olika, samt människor som vågar sticka ut hakan och säga saker som är obekväma och oväntade. Klockrent exempel på detta (som förövrigt fortfarande är den enda bra debatt jag sett i år) är lärande-i-framtiden-debatten på Moving Images i Malmö i somras. Richard Gatarski kläcker här ur sig moderna klassiker som ”Det finns inga barn, barn är bara en social konstruktion”.
Så sluta upp med att ta in de som frivilligt sätter sig på scen och tycker som du. Gör din research och hitta folk med helt olika åsikter, annars är det bättre att stryka denna programpunkt.
- Se till att alla har mikrofoner. För att det ska bli lite drag behöver folk kunna avbryta varandra och prata i mun på varandra. Jag vet, det är inte snällt, trevligt eller särskilt svenskt. Men det behövs, annars sitter varje person och håller kortare seminarier på scen. Och publiken somnar.
- Sätt en väldigt tydlig kontext för vad debatten ska handla om. Du kan inte ha en debatt som handlar om något så luddigt som ”Samhällets syn på sniglar” utan ämnet måste vara ”Vilken färg ska sniglarna ha, och varför?”. För att få alla deltagarna du har scoutat rätt på att hamna i samma diskussion (för det värsta som finns är när de trötta typerna på scen pratar om olika saker, enbart med moderatorn istället för med varandra) behöver de en stämningssättare, inramning eller väldigt tydliga mål med diskussionen. Till ATEA Bootcamp 2008 gjorde jag den här filmen, som föregick paneldiskussionen om miljö.
Jag var inte på plats för att se panelen, men jag tror verkligen det gjorde att alla deltagarna samt publiken utgick från samma information.
- Var inte rädd. Ju mer du sticker ut hakan i ämnesval och val av personer desto mer kommer din publik att tacka dig.
Det var paneldiskussionerna det. Jag har mer att bjuda på.
2. Att talarna är coachade och inrepade. Jag är verkligen ingen föreläsare, jag gillar att vara på scenen men jag är hopplös när det gäller att prata. Där tänker jag inte försöka säga att jag kan mer än de som talar på dessa möten. Däremot har jag lyckats identifiera olika saker som ingen annan verkar ha tänkt på. I alla fall inte under det 60-tal olika konferenser jag har sänt live på nätet i år. Alla talar om att de vill ha interaktion med publiken, men väldigt lite händer.
Känner du igen följande?: ”Det var allt jag hade att bjuda på, är det någon som har några frågor?” *TYSTNAD* *TYSTNAD* ”Nähä, tack för mig då.” *SPRIDDA APPLÅDER*
Varför planterar inga föreläsare tankar hos publiken i början, eller efter cirka 20% av föreläsningen som gör att de har god tid på sig att tänka ut frågor? Genom att göra detta har ju föreläsaren alla möjligheter att styra frågorna dit denne vill och på har bra svar på. Plantera alltså en tanke, utelämna medvetet delar av det ämnet från föreläsningen och låt publiken fylla i med det som saknas i form av att de frågar. Då kommer publiken känna sig delaktig, och den pinsamma situationen i slutet slipper uppstå.
3. Kosta på en stage manager. En stage manager som håller reda på de olika datorerna, presentationerna, talarna, skärmarna, mikrofonerna, musiken och som dessutom samspelar bra med moderatorn. På det viset slipper tråkiga tysta partier uppstå när någon måste stå och fippla med en VGA-sladd som ska kopplas in i en Mac som ingen råkar ha skärmadaptern med sig till just den dagen.
4. Fimpa break out sessions. Folk springer som yra höns för att de egentligen vill vara på två ställen samtidigt, publiken som tittar på livesändningen undrar varför de inte får se det andra rummet som alla twittrar om. Prioritera det bästa materialet till en enda session. Du behåller publiken på plats, du kan ha en och samma snygga scenografi hela dagen istället för att skicka ut hälften till ett tråkigt konferensrum och onödiga förflyttningar som tar tid minimeras. Risken med för specialinriktade break-outs är att de som är intresserade av ett område bara tar till sig det och inte får några nya intryck.
5. Våga leka med formatet. Skippa traditionerna och förväntningarna. Kör varvat långa/korta talare, låt publiken rösta ut folk eller ha parallella arbetsgrupper som jobbar med en uppgift som rapporterar in då och då, stoppa in filmer som underhåller och sätter fokus på rätt saker. Vägra off-the-shelf-föreläsningar, kräv speficikt innehåll. Tänk till innan istället för att göra som alla andra.
Det var det jag ville få ur mig idag. Hoppas det bidrar till en något bättre värld. Vad är dina åsikter om det här? Kommentera gärna!



















