Nu sitter jag i frukostmatsalen på Elite Hotel Residens i Malmö och reflekterar över gårdagens produktion. Jag ska försöka sammanfatta dagen ur mitt produktionstekniska-/upplevelseperspektiv, inte så mycket om innehållet, det kan andra göra mycket bättre.

Upplevelsen

Det var många saker som slog mig som folket på Media Evolution hade gjort så rätt. Rätt på det sättet att konferenser kan vara väldigt tråkiga eller väldigt intressanta, den här var det sistnämnda. Det var ett rappt tempo dagen igenom med korta föreläsningar. Hela dagen var en lång sammanhängande berättelse med många modiga inslag och experimentlusta. Experimentlustan bestod till exempel i att till höger på scenen satt en tecknarstudio med ett gäng talangfulla serietecknare. De var extremt produktiva och gjorde egna tolkningar av personer i rummet, både publik, talare och sig själva. Riktigt underhållande!

Fler teckningar och bilder

Ett annat exempel där de gjorde rätt var på den nästan obligatoriska paneldebatten. Utan rätt personer, noggranna förberedelser samt en riktigt skarp moderator blir de väldigt statiska och tråkiga, ofta tycker alla likadant eller saknar helt vilja att lyssna på varandra. Igår var det tvärtom, den korta paneldiskussion som leddes av Lars Mogensen med Anna Karlsson, Richard Gatarski och Eva Enquist fullkomligt gnistrade av kontroversiella åsikter, snabba repliker och citat värda att stoppa in i en bok.

Den andra stora delen var att tre lag satt hela dagen i var sin glasbur och skapade nya koncept för framtidens utbildning. Ett lag från Sydsvenskan, ett från SVT samt ett från byrån Good Old. I slutet av dagen presenterade alla sitt utvalda koncept och Sydsvenskan vann. Mer entertainment än konceptuella diskussioner kanske, men de hade verkligen tänkt till allihop.

Ett annat exempel på modig experimentslusta var att stoppa in ett meditationspass på eftermiddagen. En yogainstruktör kom in i rummet och kändes alldeles andlig. Sen satt han på scenen och var tyst och log i 2 minuter för att få rummet helt tyst. Märklig känsla efter en sån hektisk dag. Till en början kändes det väldigt malplacerat och jag läste många negativa kommentarer på nätet, både från personer i rummet och från de cirka 2000 personer som följde livesändningen. Men med lite distans och eftertanke så var det nog väldigt nyttigt. Jag antar att anledningen till att det knappt var några glädjetjut på nätet var att de som följde programmet inte twittrade just då.

Det finns hur många exempel som helst, det var en konferens där gränserna suddades ut mellan publik och fokuspersonerna. På riktigt alltså, utan att använda det som en floskel.

Produktionen och tekniker vi använde

Min egen insats då? Det var en rolig produktion att göra, vi direktsände med inlänkade mobilkameror och Skype-samtal till USA, men det återkommer jag till i detalj.

Jag jobbade dagen till ära som så många gånger förr med Björn Falkevik. Jag skötte sändningen, kameror, bildproduktion och kommunikation med omvärlden via Twitter och livechat. Björn var stage manager deluxe och såg till att all teknik nere på scenen fungerade så att jag fick bästa möjliga förutsättningar för mitt jobb; mikrofoner på/av, presentationsroddande och uppkopplande av alla direktlänkar.

Det var en enkel tvåkameraproduktion och vi sände via Wirecast från en Macbookpro till Bambuser, men de riktigt spännande bitarna den här dagen kom återigen från projektgruppens vilja att prova nya varianter och lösningar. De hade gått med på att rapportera ifrån tankeburarna med hjälp av en modiferad mobiltelefon. Mobilen var uppkopplad på ett wifi-nät som vi satte upp i lokalen.

Den hade en inkopplad mikrofon, en gorillapod ditmonterad och sände till ett eget Bambuser-konto. Detta Bambuserkonto plockade vi sedan upp i helskärm på presentationsdatorn framme vid scen och därigenom visades den på storbilden i rummet samt till min streamingdator via Desktop Presenter och ut på Bambuser igen. Första vändan hade vi problem med ljudsystemet i rummet som inte ville samarbeta helt, men det löste lokalens tekniker till eftermiddagen.

Senare på dagen gjorde vi en liknande variant, fast med Skype som leverantör och videosamtalade med Fredrik Wass som befann sig på Stanford University för tillfället. En liten webcam på talarpodiet fungerade som upplänk och mikrofon för att Fredrik skulle höra frågor som ställdes i rummet. Det fungerade felfritt och kändes kanonbra. Dagen avslutades med en likadan Skype-session, fast med Jesse Schnell, vd för Schnell Games som från någon annanstans i USA även visade slides från sin dator. Han gjorde ett strålande jobb och alla gick därifrån glada.

Det är galet hur fort ett rum töms på folk om det är lite för varmt där inne och det utlovas öl och vin dit de ska. (Denna metod borde utlovas när någon lokal ska utrymmas snabbt på grund av brand eller liknande, klart mer effektivt än ett brandlarm)

För så var det. Alla skulle vidare till en annan lokal där det serverades mat och dryck samt lite innovativa utställningar, bl.a Marbleart.tv som var ett roligt koncept där en kula ramlade ner varje gång någon twittrade #marbleart.tv och skulle fylla en pyramid som sen skulle formgjutas och säljas(?) som konstverk. Allt direktsändes även via fyra kameror mot Bambuser på marbleart.tv.

Mer konst i lokalen var det, eftersom alla dagens teckningar snabbt blivit ditflyttade. De styrde upp skratt och otäcka sanningar. En fantastisk men energikrävande dag, tack till Media Evolution för att ni ordnade denna konferens!

Slutsats

För att skapa spännande möten måste man våga våga våga gå utanför ramarna, tänka till och blanda in åskådarna. Så uttjatat, men skapa dialog, inte monolog. Då blir det intressant för alla.

Related posts:

1. Tänka till före, eller rädda i postproduktion?