Jag och mina kollegor på FKDV är sjukt stolta över att presentera del 1 av 12 i vår livesända talkshow Studiobronx Afterwork nu på fredag 13 januari. Upplägget är att en gäst inleder med en 15 minuter lång föreläsning som följs av ett panelsamtal om dagens ämne med gästen och våra fasta programledare.
Webbdagarna 2011, som arrangeras av Internetworld gick av stapeln den 30-31 Mars. Danehav Media körde streamingen från hela konferensen under dessa två dagar, via Bambuser.
Två stycken Panasonic HPX171 tillsammans med en tre stycken presentationsdatorer bildproducerades via Wirecast, sändes ut och spelades samtidigt in på disk.
I måndags kväll, den 21 Mars höll Göran Adlén sitt inspirationsparty för alla bokköpare på Oscarsteatern i Stockholm. Danehav Media hade uppdraget att direksända detta på nätet så att de bokköpare som inte kunnat ta sig ut eller till Stockholm denna kväll skulle kunna ta del av materialet, vilket var precis vad jag och Fredrik Cruse var där och gjorde.
Showen inleddes med ett intro av Raymond Ahlgren, där han kompade en film på gitarr. Mycket stämningsfullt och bra uppvärmning av publiken. Sen gick Göran på och levererade yttersta kvalitet för att sen lämna scenen åt muntrummisen Svante Drake, som höll samma höga kvalitet han.
En klassisk tvåkamerasetup med två Panasonic HPX171 från första balkong. Görans keynotes är inbäddade i bilden för att ge en maximal känsla av delaktighet för tittarna online. Sändningen gjordes via Bambuser.
Vilken tjänst ska jag välja? Den ena kostar ju pengar? Nästan varje dag får jag frågor om detta ämne. Svaren brukar vara Bambuser eller Livestream. Båda har fördelar och nackdelar, jag ska försöka bena ut dessa.
Först och främst ska jag slå ihjäl en myt. Bambuser är inte gratis. Det är en tjänst som finns att bruka utan att betala, endast för icke komersiellt bruk med reklam. Annars har de två nivåer av premium som tillåter olika mycket. Se jämförelse här:
Vad som är kommersiellt och inte lämnar jag åt andra att bestämma, men tumregel är väl att om du har som mål att sälja någonting så är det kommersiellt. Utbildning/politik/kongresser etc är olika från fall till fall.
Livestream har också en freemium-model att erbjuda, där det inte verkar finnas några begränsningar för kommersiellt innehåll, med baksidan att du får Google AdWords-reklam i videofönstret, vilket kan motverka ditt syfte. Såhär ser Livestreams prismodell ut:
Gratis är alltså någonting som inte riktigt existerar i den här världen, eftersom alla är ute efter att tjäna pengar. Med det uträtt, så kan jag fortsätta jämförelsen om vad du får och när du ska välja endera tjänst.
Jämförelse 1 – Snikvarianterna, jag jämför nu alltså bambuser nollkostnadsmodell mot Livestreams nollkostnadsmodell.
Fördelar och nackdelar här är bara ett urval, det finns givetvis fler.
Fördelar Bambuser:
Lätt att registrera och komma igång.
Tillåter obegränsat antal tittare.
Svenska servrar.
Stödjer enkelt webbkamera och har iphone-app för mobil streaming.
Ingen reklam i videofönstret.
Fördelar Livestream:
Kan embeddas med video och chat sida vid sida.
Kraftfullt studioverktyg för att hantera sändningen med flera kameror/grafik/inslag.
Verktyg för att lägga in text/grafik/branding.
Autopilot som visar gamla sändningar när du inte är live.
Stödjer webkameror.
Du får veta kontinuerligt hur många som tittar ”just nu”, samt totalt tittade minuter.
Nackdelar Bambuser:
Ingen statistik förutom antal ”views”, dvs enskilda laddningar av videoströmmen.
Inget sätt att påverka sändningen från webgränssnittet.
Väldigt oflexibelt hur embedden/spelaren går att konfigurera.
Nackdelar Livestream:
Kontot måste verifieras för att få ha mer än 50 samtidiga tittare, detta för att reklam ska hamna på kvalitativt innehåll (kan vara en fördel, det förhindrar skräpproduktion).
Svårare att sätta sig in i.
Reklam i videofönstret är en stor nackdel, även om den går att minimera.
Maxgräns på 10GB trafik. Servrarna står i USA.
Jämförelse 2 – Medelvarianterna, de billigaste betaltjänsterna.
Livestream tar 350USD, Bambuser tar 450EUR. Det får väl i det här sammanhanget likställas, så jag koncentrerar mig på för och nackdelar. Jag har aldrig använt Bambusers premiumkonto, så jag kan bara uttala mig om det jag ser skrivet om tjänsten. Bambuser inkluderar 1000 tittartimmar, Livestream inkluderar 3000 och tar därefter 0,27USD per tittat timme.
Fördelar Bambuser: Utöver det ovan
Du får använda det kommersiellt
Statistik (hur omfattande vet jag inte)
Support
Du kan bestämma hur och var innehållet ska visas samt anpassa spelarens utseende, hur det är med förhållande video/chat vet jag inte.
Fördelar Livestream: Utöver det ovan
Ingen reklam
HD-streaming (om du vill/kan)
Bra, djup statistik
Egen spelare utan livestream-branding
Göra material privat.
Nackdelar Bambuser:
Antalet tittartimmar är förhållandevis lågt. Om du direktsänder en heldag, cirka 6 timmar, då räcker dina timmar till att ha 167 personer som följer dessa. Lite snålt tycker jag, framförallt om du planerar mer produktion. Steget upp till nästa kontonivå verkar orimligt stort, samt att det inte är officiellt prissatt.
Nackdelar Livestream:
3000 timmar är inte så mycket heller, men här vet jag åtminstone vad jag får betala om jag överstiger dessa, samt har en enkel jämförelse i pris med nästa steg.
Highend-varianterna
Här gör jag ingen jämförelse. Livestreams variant kostar 1250USD per månad och inkluderar 15000 timmar. I övrigt likadant. Bambusers har lite fler features och inkluderar 25000 timmar, men priset är inte känt, vilket gör det svårt att köpa. Är du på den här nivån så gör du förmodligen egna efterforskningar utöver mitt blogginlägg
Slutsats – vem vinner?
Jag gillar Bambuser, de har en bra och väldigt användbar tjänst för icke kommersiellt bruk där priset är en stor faktor. Om du ska livesända och representerar ett företag så har du förmodligen de ekonomiska resurser som finns för att använda Livestreams mellankonto istället. Det går dessutom att betala för en månad för att sen nedgradera och låta det ligga och kosta gratis när det inte används.
Sen är det beroende av ditt tekniska kunnande och vilken nivå på livesändning du tänkt dig. Livestream har större möjligheter och jag rekommenderar det när du använder en sån som mig eller Björn Falkevik för din thincasting. Kör du däremot själv med en enkel kamera så är Bambuser ett enklare alternativ som inte kräver så mycket kunnande.
Har det här hjälpt dig? Har du mer att tillägga? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarerna!
Jag har under 2010 varit på plats på en otrolig mängd möten och konferenser genom mitt arbete med thincasting. Från hardcore-konferensen för kodare till seminarier på Almedalen om vad politikerna ska förbättra för läromedelsförfattarna.
När jag står och håller i kameran eller bildproducerar så hinner jag fundera väldigt mycket. Väldigt mycket på hur likformiga alla dessa konferenser, och seminarier är. Framförallt vilka delar jag tänder till på och vilka som bara helt enkelt borde strykas bort eller tänkas om.
”Varför går samma människor, på samma typer av möten, lyssnar på samma typer av föreläsare och man vet precis vad som ska hända?”
För precis så är det. Och alla följer samma mönster. Du känner säkert igen dig? Om du har pratat med mig om det här vet att jag tycker fruktansvärt illa om paneldiskussioner och break-out sessions. Egentligen tycker jag inte så illa om paneldiskussioner, det är bara att 99,5% genomförs på ett otroligt undermåligt sätt.
1. Så, för att piffa upp ditt möte börjar jag att gå igenom fem konkreta tips för att få igång en panel-DEBATT:
Försök inte att komma undan med att det ska vara ett trevligt samtal, att du inte vill ha debatt. Du vill ha debatt, allting annat är dramaturgiskt självmord. Framförallt före lunch eller sent på eftermiddagen. Action. Annars somnar publiken.
För att skapa en debatt krävs människor som tycker olika, samt människor som vågar sticka ut hakan och säga saker som är obekväma och oväntade. Klockrent exempel på detta (som förövrigt fortfarande är den enda bra debatt jag sett i år) är lärande-i-framtiden-debatten på Moving Images i Malmö i somras. Richard Gatarski kläcker här ur sig moderna klassiker som ”Det finns inga barn, barn är bara en social konstruktion”.
Så sluta upp med att ta in de som frivilligt sätter sig på scen och tycker som du. Gör din research och hitta folk med helt olika åsikter, annars är det bättre att stryka denna programpunkt.
Se till att alla har mikrofoner. För att det ska bli lite drag behöver folk kunna avbryta varandra och prata i mun på varandra. Jag vet, det är inte snällt, trevligt eller särskilt svenskt. Men det behövs, annars sitter varje person och håller kortare seminarier på scen. Och publiken somnar.
Sätt en väldigt tydlig kontext för vad debatten ska handla om. Du kan inte ha en debatt som handlar om något så luddigt som ”Samhällets syn på sniglar” utan ämnet måste vara ”Vilken färg ska sniglarna ha, och varför?”. För att få alla deltagarna du har scoutat rätt på att hamna i samma diskussion (för det värsta som finns är när de trötta typerna på scen pratar om olika saker, enbart med moderatorn istället för med varandra) behöver de en stämningssättare, inramning eller väldigt tydliga mål med diskussionen. Till ATEA Bootcamp 2008 gjorde jag den här filmen, som föregick paneldiskussionen om miljö.
Jag var inte på plats för att se panelen, men jag tror verkligen det gjorde att alla deltagarna samt publiken utgick från samma information.
Var inte rädd. Ju mer du sticker ut hakan i ämnesval och val av personer desto mer kommer din publik att tacka dig.
Det var paneldiskussionerna det. Jag har mer att bjuda på.
2. Att talarna är coachade och inrepade. Jag är verkligen ingen föreläsare, jag gillar att vara på scenen men jag är hopplös när det gäller att prata. Där tänker jag inte försöka säga att jag kan mer än de som talar på dessa möten. Däremot har jag lyckats identifiera olika saker som ingen annan verkar ha tänkt på. I alla fall inte under det 60-tal olika konferenser jag har sänt live på nätet i år. Alla talar om att de vill ha interaktion med publiken, men väldigt lite händer.
Känner du igen följande?: ”Det var allt jag hade att bjuda på, är det någon som har några frågor?” *TYSTNAD* *TYSTNAD* ”Nähä, tack för mig då.” *SPRIDDA APPLÅDER*
Varför planterar inga föreläsare tankar hos publiken i början, eller efter cirka 20% av föreläsningen som gör att de har god tid på sig att tänka ut frågor? Genom att göra detta har ju föreläsaren alla möjligheter att styra frågorna dit denne vill och på har bra svar på. Plantera alltså en tanke, utelämna medvetet delar av det ämnet från föreläsningen och låt publiken fylla i med det som saknas i form av att de frågar. Då kommer publiken känna sig delaktig, och den pinsamma situationen i slutet slipper uppstå.
3. Kosta på en stage manager. En stage manager som håller reda på de olika datorerna, presentationerna, talarna, skärmarna, mikrofonerna, musiken och som dessutom samspelar bra med moderatorn. På det viset slipper tråkiga tysta partier uppstå när någon måste stå och fippla med en VGA-sladd som ska kopplas in i en Mac som ingen råkar ha skärmadaptern med sig till just den dagen.
4. Fimpa break out sessions. Folk springer som yra höns för att de egentligen vill vara på två ställen samtidigt, publiken som tittar på livesändningen undrar varför de inte får se det andra rummet som alla twittrar om. Prioritera det bästa materialet till en enda session. Du behåller publiken på plats, du kan ha en och samma snygga scenografi hela dagen istället för att skicka ut hälften till ett tråkigt konferensrum och onödiga förflyttningar som tar tid minimeras. Risken med för specialinriktade break-outs är att de som är intresserade av ett område bara tar till sig det och inte får några nya intryck.
5. Våga leka med formatet. Skippa traditionerna och förväntningarna. Kör varvat långa/korta talare, låt publiken rösta ut folk eller ha parallella arbetsgrupper som jobbar med en uppgift som rapporterar in då och då, stoppa in filmer som underhåller och sätter fokus på rätt saker. Vägra off-the-shelf-föreläsningar, kräv speficikt innehåll. Tänk till innan istället för att göra som alla andra.
Det var det jag ville få ur mig idag. Hoppas det bidrar till en något bättre värld. Vad är dina åsikter om det här? Kommentera gärna!
.SE ordnade i måndags ”Upprop för digital delaktighet” och under tisdag och onsdag Internetdagarna. Jag var där och körde thincasting tillsammans med Björn och Petter från Social Video. En normal tvåkamerasetup, inget utöver det vanliga så. Däremot mycket bättre ljus på scenen än vi normalt är bortskämda med. Tack för det.
Två roliga events och tre dagar med många intressanta, och några mindre intressanta talare och diskussioner. Efter tre dagar utan att ha sett dagsljus (anlänt i ottan, lämnat på kvällen) så har dagarna smält ihop lite i huvudet, därför kommer här några av höjdpunkterna i total randomordning.
Framtiden: Gräv inte där du står
Falling Apart or Coming Together: Media and Consumers in a Digital Era – Jeffery Cole
Och den ljusnande framtid är vår, eller? – Fredrik Svensson
Det var många saker som slog mig som folket på Media Evolution hade gjort så rätt. Rätt på det sättet att konferenser kan vara väldigt tråkiga eller väldigt intressanta, den här var det sistnämnda. Det var ett rappt tempo dagen igenom med korta föreläsningar. Hela dagen var en lång sammanhängande berättelse med många modiga inslag och experimentlusta. Experimentlustan bestod till exempel i att till höger på scenen satt en tecknarstudio med ett gäng talangfulla serietecknare. De var extremt produktiva och gjorde egna tolkningar av personer i rummet, både publik, talare och sig själva. Riktigt underhållande!
Ett annat exempel där de gjorde rätt var på den nästan obligatoriska paneldebatten. Utan rätt personer, noggranna förberedelser samt en riktigt skarp moderator blir de väldigt statiska och tråkiga, ofta tycker alla likadant eller saknar helt vilja att lyssna på varandra. Igår var det tvärtom, den korta paneldiskussion som leddes av Lars Mogensen med Anna Karlsson, Richard Gatarski och Eva Enquist fullkomligt gnistrade av kontroversiella åsikter, snabba repliker och citat värda att stoppa in i en bok.
Den andra stora delen var att tre lag satt hela dagen i var sin glasbur och skapade nya koncept för framtidens utbildning. Ett lag från Sydsvenskan, ett från SVT samt ett från byrån Good Old. I slutet av dagen presenterade alla sitt utvalda koncept och Sydsvenskan vann. Mer entertainment än konceptuella diskussioner kanske, men de hade verkligen tänkt till allihop.
Ett annat exempel på modig experimentslusta var att stoppa in ett meditationspass på eftermiddagen. En yogainstruktör kom in i rummet och kändes alldeles andlig. Sen satt han på scenen och var tyst och log i 2 minuter för att få rummet helt tyst. Märklig känsla efter en sån hektisk dag. Till en början kändes det väldigt malplacerat och jag läste många negativa kommentarer på nätet, både från personer i rummet och från de cirka 2000 personer som följde livesändningen. Men med lite distans och eftertanke så var det nog väldigt nyttigt. Jag antar att anledningen till att det knappt var några glädjetjut på nätet var att de som följde programmet inte twittrade just då.
Det finns hur många exempel som helst, det var en konferens där gränserna suddades ut mellan publik och fokuspersonerna. På riktigt alltså, utan att använda det som en floskel.
Produktionen och tekniker vi använde
Min egen insats då? Det var en rolig produktion att göra, vi direktsände med inlänkade mobilkameror och Skype-samtal till USA, men det återkommer jag till i detalj.
Jag jobbade dagen till ära som så många gånger förr med Björn Falkevik. Jag skötte sändningen, kameror, bildproduktion och kommunikation med omvärlden via Twitter och livechat. Björn var stage manager deluxe och såg till att all teknik nere på scenen fungerade så att jag fick bästa möjliga förutsättningar för mitt jobb; mikrofoner på/av, presentationsroddande och uppkopplande av alla direktlänkar.
Det var en enkel tvåkameraproduktion och vi sände via Wirecast från en Macbookpro till Bambuser, men de riktigt spännande bitarna den här dagen kom återigen från projektgruppens vilja att prova nya varianter och lösningar. De hade gått med på att rapportera ifrån tankeburarna med hjälp av en modiferad mobiltelefon. Mobilen var uppkopplad på ett wifi-nät som vi satte upp i lokalen.
Den hade en inkopplad mikrofon, en gorillapod ditmonterad och sände till ett eget Bambuser-konto. Detta Bambuserkonto plockade vi sedan upp i helskärm på presentationsdatorn framme vid scen och därigenom visades den på storbilden i rummet samt till min streamingdator via Desktop Presenter och ut på Bambuser igen. Första vändan hade vi problem med ljudsystemet i rummet som inte ville samarbeta helt, men det löste lokalens tekniker till eftermiddagen.
Senare på dagen gjorde vi en liknande variant, fast med Skype som leverantör och videosamtalade med Fredrik Wass som befann sig på Stanford University för tillfället. En liten webcam på talarpodiet fungerade som upplänk och mikrofon för att Fredrik skulle höra frågor som ställdes i rummet. Det fungerade felfritt och kändes kanonbra. Dagen avslutades med en likadan Skype-session, fast med Jesse Schnell, vd för Schnell Games som från någon annanstans i USA även visade slides från sin dator. Han gjorde ett strålande jobb och alla gick därifrån glada.
Det är galet hur fort ett rum töms på folk om det är lite för varmt där inne och det utlovas öl och vin dit de ska. (Denna metod borde utlovas när någon lokal ska utrymmas snabbt på grund av brand eller liknande, klart mer effektivt än ett brandlarm)
För så var det. Alla skulle vidare till en annan lokal där det serverades mat och dryck samt lite innovativa utställningar, bl.a Marbleart.tv som var ett roligt koncept där en kula ramlade ner varje gång någon twittrade #marbleart.tv och skulle fylla en pyramid som sen skulle formgjutas och säljas(?) som konstverk. Allt direktsändes även via fyra kameror mot Bambuser på marbleart.tv.
Mer konst i lokalen var det, eftersom alla dagens teckningar snabbt blivit ditflyttade. De styrde upp skratt och otäcka sanningar. En fantastisk men energikrävande dag, tack till Media Evolution för att ni ordnade denna konferens!
Slutsats
För att skapa spännande möten måste man våga våga våga gå utanför ramarna, tänka till och blanda in åskådarna. Så uttjatat, men skapa dialog, inte monolog. Då blir det intressant för alla.
Välkommen! Jag heter Robin Danehav och är filmproducent, fotograf, familjefar och hamburgerälskare. Jag bor i Hammarbyhöjden utanför Stockholm och håller på dagarna oftast till i fina StudioBronx, där jag tillsammans med mina kollegor driver produktionsbolaget Falkevik & Danehav..
Maila mig gärna på robin@danehav.com eller ring på +46707504749.
